En blåsig, kall och regnig söndag i oktober

Lite dragkamp innan det är dags för takläggning. 

Här har vi kommit en bit på väg. Vi rörde oss en smula försiktigt på taket denna kalla, blåsiga och regniga söndag i oktober. Det var lite halt på taket och ett tag diskuterade vi hur man skulle försöka falla om olyckan skulle vara framme. Tack och lov höll den sig borta.

Allt tegel var inte på taket. Det saknades 40-50 buntar. My drog på sig sina arbetsskor med stålhättor som har varit med ett tag och bar tegel tillsammans med oss.

Vi blev klara! Även nockband och nockpannor är på plats. Skönt, nu gör det ingenting om snön kommer även om den inte behöver skynda sig hit för min skull.

En liten bild på norrsidan också. 

Krokkrångel

Det största hindret mot bygget har varit hönshuset. Min ursprungsplan var att köpa ett på blocket och transportera hem. Vi åkte och tittade. Det är inte ofta Hasse säger nej till mina idéer. Dock gjorde han detta och menade att ett hönshus, det kunde vi slänga ihop snabbt... Inga kommentarer...

Nu är det i alla fall ihopslängt, eller, byggt. Ja, nästan. Hönsen har flyttat in och lite detaljer saknas. Här inspekteras in- och utgången för höns utav bygghunden. Passagen fick godkänt.

Det andra hindret har varit leveransen av plåtdetaljer. Nu ska hängrännornas krokar på plats.

Jag är redo! För dagen iförd nya stiliga arbetshandskar.

Hasse och jag föll snabbt in i en bra samarbetsordning precis som vanligt. Vi småpratade och vips var krokarna på plats.

Hängrännan lades i krokarna.

Sådana här detaljer och smarta konstruktioner gillar jag. Flärparna som sticker ut de böjs bara.

Smart! Nu är hängrännan på plats. 

Det röda plåtdetaljen ser till att vattnet hamnar i hängrännan. Norra sidan av taket var nu klart för takpannorna. Hasse gick över till den södra sidan där det var lä denna blåsiga dag.

Sonen kom och hjälpte mig med läggningen. Vi kom överens om att jag skulle spika pannor och han skulle lägga. Vi småpratar om ditten och datten. Jag njuter i snålblåsten och duggregnet. Hasse verkar inte lika nöjd.

Det visar sig att krokarna till södersidan var felmärkta. Gör om gör rätt. Extra surt att genomföra detta när man själv inte är skyldig till misstagen fast det hjälper inte att sura. Bra med kofot! Den köpte jag en gång för att riva ett kök. Kofoten har verkligen varit till hjälp många gånger dessutom har den en uppiggande färg.

Klart!

Nu har krokarna plockats ner och sorteras för fullt. Därefter märktes de om till rätt ordning.

Nu kom verkligen lyset på skruvdragaren till användning. Skymningen sänkte sig över oss samtidigt som duggandet övergick till regn. Vi fick dit både hängränna och plåt. Nu är det klart för pannor även på södra delen av taket. Skönt att kliva av det kalla, blåsiga och hala taket.

Det är ljuvligt att efter en heldag på taket först dyka in i en varm dusch, sedan sjunka ner framför brasan, njuta av värmen och lugnet. Därefter avnjuta en härlig måltid tillsammans med familjen.

Domkraft är bra att ha

För att stärka vridstyvheten i bygget har vi förstärkt med osbskivor. Inte ända ner då värmen fortfarande tillåter nöjesåkning med BUS. 

Det har nämligen burits upp en del betongtegelpannor på taket. Då blir det lite tyngd högst upp. Skulle det bli starka vindar kan byggnaden i värsta fall komma i rörelse vilket kan ta en ända med förskräckelse. Vi vill inte uppleva något sådant. Därför är det bra att styva till bygget.

Här har vi en vy av andra sidan. Det saknas 33 buntar på den här sidan. En bunt innehåller 4 pannor och väger 15,2 kilo. Totalt blir det 256 buntar på taket, 1024 pannor. 3891,2 kilo alltså nästan 4 ton. Sedan frågar folk om vi går på gym... Nockpannorna är inte medräknade.

Det börjar bli några byggnader på tomten. Närmast är carporten med förråd. Sedan kommer huset. Längst bort skymtar hönshuset. 

Idag köpte jag en domkraft. Inte för att lyfta en bil och byta däck. Utan för att lyfta bygget.

Vi behövde ta bort regeln som här hänger till vänster om domkraften. Regeln behövde lyftas bort för att ersättas med en stark och provisorisk stolpe.

Denna stolpe består av tre reglar och ska klara av tyngden av snön i vinter. Planen var att hinna gjuta en stolpe innan vintern. Det får bli efter vintern.

Stolphistorien tog sin tid. Därefter blev det gipsning av andra gaveln.  Så fort vi arbetar ovan mark tar det extra lång tid eftersom vi får springa på stegar.

Bygghunden Leika då? Hon är bekymrad över vart hennes valpar har tagit vägen. Valpar som endast existerar i hennes hjärna. Stackarn är skendräktig.

Nocken

Vi har många gånger konstaterat att några pengar på gym behöver vi inte lägga så länge vi bygger eller har en aktiv fritid. Nu är det dags för betongteglet att komma upp på taket.

En liten mellanlandning.

För att sedan komma upp på taket. Vi lade inte ner all för stor energi eller tid på att bära tegel idag. Lite över 100 pannor blev det i alla fall.

Tiden och energin lade vi på att fixa nocken. Duken skars bort. Insektsnätet syns fint här. Sedan sattes två 45x45 på plats.

Plasten sattes på plats och sedan sista läkten. Vi bygger ventilerad nock även på denna byggnad. Ett koncept som verkar fungera bra. Gårdagens förhoppning om att få till nocken blev till verklighet, skönt!

Uppdatering och läktning

Även fast jag inte har funnit ro, kraft eller lust till bloggeriet har nöjessnickrandet fortsatt. Därför börjar jag med lite uppdatering. Erfarenheten från husbygget har lärt mig att takfotsmåleri är vettigt att ägna sig åt innan panelningen tar vid. Båda gavlarnas takfot (har fortfarande inte kommit på om det heter takfot eller takfötter i plural, eftersom snickarspråket är säreget väljer jag takfot i plural) är därför målade. Dessutom är vindbrädorna samt vipperiet på plats.

Baksidan är redo för panelning. Musbandet sitter på plats längst ner.

Gaveln mot åkervägen är gipsad ända upp i nock. Här syns vipparna bra.

Det är några bilar som tålmodigt står och väntar på att få komma in. Så här ser det ut från entrén. Huset skymtar till vänster i bild.

Nog med uppdatering! Dagen började med inventering och räkning av läkt samt osbskivor. Till Leikas stora glädje blev det en tur i Chevan (hennes favoritbil) till brädgården, Karl Hedin eftersom de ger oss bäst rabatt 😉. Skivorna är till det blivande hönshuset som vi sticker mellan med. Min bloggplan (den enda jag har) är att ägna några egna inlägg åt hönshuset i framtiden.

Jag är galet förtjust i att slå färgsnöre. Varför, ingen aning. Kanske för att det är enkelt, praktiskt och spar tid. En typisk Vickangrej... Den bilintresserade Hasse brukar likna mig vid en Ferrari, snabb, bråttom. 

Förutom min förtjusning i att slå färgband är jag förtjust i före bilder. Här kommer en sådan, nja nästan, lite läkt hade redan kommit på plats.

Här är efter bilden.

Efter bild big time. Vi hoppas på att fixa nocken i morgon.

Till skillnad från min bättre hälft gillar jag att vistas på tak. Jag kunde inte låta bli att ta en bild på hustaket. Läckert! Enligt min ringa mening...

Är det detta som kallas fågelperspektiv? *fniss* De svarta prickarna bortanför teglet (som ska upp på taket) är unghönsen=fåglar. 

Tänk att det kommer ut kåda ur virke som är tre år gammalt. Är det bra? Ingen aning...

Nöjessnickrandet är igång

En kväll slängde vi upp dessa tre gipsskivor. Återigen slogs jag av hur lätt det är att byggfuska. På håll ser det bra ut. 

Tittar man närmare, då saknas det en hel del skruvar.

Här är skruvarna på plats. Skruvarna är inte dyra men de tar tid att få på plats. Tid är pengar. Utanpå gipset sätts panel och i slutänden ser ingen hur mycket skruv som sitter i skivorna.

Här är den östliga nocken avkapad och klar för vindskivor.

Den västliga ser knepig ut. Det blev bråttom med första halvan av taket då regnet närmade sig. Därför kapades inte taket av i rätt längd.

Här är det kapat och klart. Inte illa av en kille som inte gillar höjder.

Leika har fått lite nya arbetsuppgifter. Hon är inte bara bygghund utan även kycklingväktare. Ofta, ofta träffar vi folk som tror att hon är farlig. Varför skulle vi ha en farlig hund? Det skulle inte jag våga. Däremot bör ingen oinbjuden kliva in i huset eller bilen när hon är ensam. Det vore dumdristigt.

De praktiska oljefaten vi eldade överblivna byggstumpar i är utbytta mot en trevlig eldkorg. Sena vindstilla kvällar njutningseldar vi de bitar som vi inte vill ha i kaminen.