Domkraft är bra att ha

För att stärka vridstyvheten i bygget har vi förstärkt med osbskivor. Inte ända ner då värmen fortfarande tillåter nöjesåkning med BUS. 

Det har nämligen burits upp en del betongtegelpannor på taket. Då blir det lite tyngd högst upp. Skulle det bli starka vindar kan byggnaden i värsta fall komma i rörelse vilket kan ta en ända med förskräckelse. Vi vill inte uppleva något sådant. Därför är det bra att styva till bygget.

Här har vi en vy av andra sidan. Det saknas 33 buntar på den här sidan. En bunt innehåller 4 pannor och väger 15,2 kilo. Totalt blir det 256 buntar på taket, 1024 pannor. 3891,2 kilo alltså nästan 4 ton. Sedan frågar folk om vi går på gym... Nockpannorna är inte medräknade.

Det börjar bli några byggnader på tomten. Närmast är carporten med förråd. Sedan kommer huset. Längst bort skymtar hönshuset. 

Idag köpte jag en domkraft. Inte för att lyfta en bil och byta däck. Utan för att lyfta bygget.

Vi behövde ta bort regeln som här hänger till vänster om domkraften. Regeln behövde lyftas bort för att ersättas med en stark och provisorisk stolpe.

Denna stolpe består av tre reglar och ska klara av tyngden av snön i vinter. Planen var att hinna gjuta en stolpe innan vintern. Det får bli efter vintern.

Stolphistorien tog sin tid. Därefter blev det gipsning av andra gaveln.  Så fort vi arbetar ovan mark tar det extra lång tid eftersom vi får springa på stegar.

Bygghunden Leika då? Hon är bekymrad över vart hennes valpar har tagit vägen. Valpar som endast existerar i hennes hjärna. Stackarn är skendräktig.

Nocken

Vi har många gånger konstaterat att några pengar på gym behöver vi inte lägga så länge vi bygger eller har en aktiv fritid. Nu är det dags för betongteglet att komma upp på taket.

En liten mellanlandning.

För att sedan komma upp på taket. Vi lade inte ner all för stor energi eller tid på att bära tegel idag. Lite över 100 pannor blev det i alla fall.

Tiden och energin lade vi på att fixa nocken. Duken skars bort. Insektsnätet syns fint här. Sedan sattes två 45x45 på plats.

Plasten sattes på plats och sedan sista läkten. Vi bygger ventilerad nock även på denna byggnad. Ett koncept som verkar fungera bra. Gårdagens förhoppning om att få till nocken blev till verklighet, skönt!

Uppdatering och läktning

Även fast jag inte har funnit ro, kraft eller lust till bloggeriet har nöjessnickrandet fortsatt. Därför börjar jag med lite uppdatering. Erfarenheten från husbygget har lärt mig att takfotsmåleri är vettigt att ägna sig åt innan panelningen tar vid. Båda gavlarnas takfot (har fortfarande inte kommit på om det heter takfot eller takfötter i plural, eftersom snickarspråket är säreget väljer jag takfot i plural) är därför målade. Dessutom är vindbrädorna samt vipperiet på plats.

Baksidan är redo för panelning. Musbandet sitter på plats längst ner.

Gaveln mot åkervägen är gipsad ända upp i nock. Här syns vipparna bra.

Det är några bilar som tålmodigt står och väntar på att få komma in. Så här ser det ut från entrén. Huset skymtar till vänster i bild.

Nog med uppdatering! Dagen började med inventering och räkning av läkt samt osbskivor. Till Leikas stora glädje blev det en tur i Chevan (hennes favoritbil) till brädgården, Karl Hedin eftersom de ger oss bäst rabatt 😉. Skivorna är till det blivande hönshuset som vi sticker mellan med. Min bloggplan (den enda jag har) är att ägna några egna inlägg åt hönshuset i framtiden.

Jag är galet förtjust i att slå färgsnöre. Varför, ingen aning. Kanske för att det är enkelt, praktiskt och spar tid. En typisk Vickangrej... Den bilintresserade Hasse brukar likna mig vid en Ferrari, snabb, bråttom. 

Förutom min förtjusning i att slå färgband är jag förtjust i före bilder. Här kommer en sådan, nja nästan, lite läkt hade redan kommit på plats.

Här är efter bilden.

Efter bild big time. Vi hoppas på att fixa nocken i morgon.

Till skillnad från min bättre hälft gillar jag att vistas på tak. Jag kunde inte låta bli att ta en bild på hustaket. Läckert! Enligt min ringa mening...

Är det detta som kallas fågelperspektiv? *fniss* De svarta prickarna bortanför teglet (som ska upp på taket) är unghönsen=fåglar. 

Tänk att det kommer ut kåda ur virke som är tre år gammalt. Är det bra? Ingen aning...

Nöjessnickrandet är igång

En kväll slängde vi upp dessa tre gipsskivor. Återigen slogs jag av hur lätt det är att byggfuska. På håll ser det bra ut. 

Tittar man närmare, då saknas det en hel del skruvar.

Här är skruvarna på plats. Skruvarna är inte dyra men de tar tid att få på plats. Tid är pengar. Utanpå gipset sätts panel och i slutänden ser ingen hur mycket skruv som sitter i skivorna.

Här är den östliga nocken avkapad och klar för vindskivor.

Den västliga ser knepig ut. Det blev bråttom med första halvan av taket då regnet närmade sig. Därför kapades inte taket av i rätt längd.

Här är det kapat och klart. Inte illa av en kille som inte gillar höjder.

Leika har fått lite nya arbetsuppgifter. Hon är inte bara bygghund utan även kycklingväktare. Ofta, ofta träffar vi folk som tror att hon är farlig. Varför skulle vi ha en farlig hund? Det skulle inte jag våga. Däremot bör ingen oinbjuden kliva in i huset eller bilen när hon är ensam. Det vore dumdristigt.

De praktiska oljefaten vi eldade överblivna byggstumpar i är utbytta mot en trevlig eldkorg. Sena vindstilla kvällar njutningseldar vi de bitar som vi inte vill ha i kaminen.

Upp i nock

Vi hade ett mål. Upp i nock med taket skulle vi! Väckarklockan ringde tidigt, tidigt och vi satte fart på dagen. Riktigt bra byggväder! Molntäcket bredde ut sig och skymde solen. Luften var lagom varm.

Vi litade stenhårt på att slippa regn. Därför körde vi den djärva varianten, på med all råspont på hela taket. Ingen fegvariant med att lägga två längor råspontluckor för att sedan rulla ut duken som vi gjort tidigare.

Här är jag och Gun i full gång.

Takhålet krymper.

Vi gjorde klart ordentligt och märkte ut för kapning, tänk vad effektivt och bra det är att slå snöre.

Här står jag under taket när Hasse sågar av biten som ska bort. Likadant i båda ändar.

Här häftas kanten fast. Under den vita remsan finns det klister.

Det är alltså en klisterremsa i vardera änden men åt varsitt håll. Det syns bra på denna bild.

Sedan dras remsorna bort och klistras ihop.

Ventilerad nock ska vi ha även på denna byggnad. Här ligger insektsnätet och väntar.

Här kommer det på plats.

Vi nådde målet! Envist jobbade vi på och det blev ca 12-timmars arbetsdag. Precis som vi höll på under våra lediga dagar när huset byggdes. En väl använd ledig onsdag i juli. Nu kan vi nöjessnickra! Det är oerhört skönt att taket är på plats. I fortsättningen kan vi gå till bygget och ta en planka här och där utan någon press. Vill vi jobba en hel dag går det också bra.

Den här bilden är för dig, mamma. Så här ser det ut nu när vi kommer gående på åkervägen just nu. Puss!

Väderberoende

En råspontluckan lucka är 3,6 m lång. Eller, i snickarens värld är den 3600 och då är mm underförstått. Med andra ord är den lång och bänglig. Bredden ligger på ca 595. Här, när den ligger på taket ser den fjuttig ut.

Det är inte alla som har förärats en rosa tumstock. Jag har. En blomma vissnar förr eller senare men tumstocken brukar få ett ganska långt liv. Kanske var det så givaren tänkte?

Vår bygghund envisas med att ligga hårt och så kallt som möjligt. Hon har mjuka bäddar men väljer självklart själv var hon vill ligga.

Här har hon valt betongplattan.

Vi hade bestämt oss för att lägga två längder med råspontluckor idag.

En takduksbredd täcker nämligen två bredder av råspontluckor. Varför var det målet? En sak är vi rädda för och det är att få regn på råsponten. Risken är att den börjar röra på sig och då blir inte taket rakt och snyggt. Har man bara fått på duken, då är faran över. Vi kikar ofta på väderappar och på himlen. Vid 12-tiden skulle regnet komma och vi hann med vårt beting.