torsdag 23 april 2015

Katten på råttan, råttan på repet, repet på oxen, oxen på vattnet, vattnet på elden...

Det är inte alla som har en byggsåg i sitt sovrum. Varför har vi det? Jo, vi väntar FORTFARANDE på den sista delen av golvet. Golvet fanns inte på lager och nytillverkades i Finland. Därefter skickades det till Sverige. Hem till oss? Icke. Det var samma krångel som när de skickade huvuddelen av golvet. När golvet inte dök upp på utsatt tid väntade jag någon dag extra innan jag började härja. Golvet lokaliserades och i tisdags dök det äntligen upp. Då visade det sig att de hade skickat för lite golv. Förvånad? Nej, vid det här laget har jag vant mig vid alla möjliga misstag som kan ske i samband med detta husbygge. Tänk vad skönt det blir när byggsågen flyttar hem till verkstaden igen. Den härliga känslan hade jag inte fått uppleva om den inte hade mellanlandat i sovrummet i över en månad. Resten av golvet är utlovat till de första dagarna i maj. Jag tror ingenting om detta utan väntar och ser.

I badrummet står nästa trotjänare. Kompressorn. Den väntar på att få hjälpa till när de sista listerna ska sättas på plats. Listerna kan vi inte sätta på plats förrän golvet lagts på plats och oljevaxats.

Detta är tröskeln in till vårat sovrum. Vi har kommit på att den borde mörkbetsas. Glipan mellan golven väntar på en list. Listen finns men först måste golvet läggas och oljevaxas innan den får komma på plats.

Vi har listat allt som går att lista. Badrummet och sovrummet är helt klara. Dörren in till sovrummet är halvklar. Innan resten av fodret kan sättas på plats måste golvet läggas och oljevaxas. Sedan kan foder och list sättas plats.

Nu när vi bara väntar på golvet varför gör vi inte klart täljstenskaminen? Jo, först måste golvet läggas klart och oljevaxas sedan kan sista stenvarvet få komma på plats. Känslan när byggsågen och kompressorn flyttar kan nog inte mätas med känslan när golvet läggs klart.

Varför vi inte satt salningen på plats? Jo, vi fick inte all salning. Det fattades en bit... Den har levererats till Hasses jobb under dagen, hoppas jag. Jag är oerhört tacksam mot byggnadsnämnden (när Fan blir gammal blir han religiös) över att vi fick klartecken till besittning av sista skeppet trots att sista delen av golvet fattades. Det är skönt att bo i hela huset. Fortfarande vilar det en känsla av overklighet över boendet. Tänk att vi får bo så vackert! Är det verkligen vi som har byggt allt detta med våra händer? Än så länge ångrar vi inte någonting med husbygget. Alla lösningar passar oss perfekt och i dagsläge hade vi byggt exakt likadant igen. 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar