Under hela byggtiden har Hasse drömt om ett trädäck. Han har haft många och långa utläggningar om sin dröm. Nu är även denna dröm på väg att förverkligas.
Med lite god vilja får vi nu plats och kan smygnjuta på den växande altanen.
Leika har fortfarande egna åsikter om vad trävirke används bäst till. Hon har vett nog att inte tugga på det impregnerade virket.
Hon är bra på att hitta nya sovplatser.
En målarsemester har jag hunnit med. Mammas torp fick lite ny färg på sig. Den äldsta delen av torpet är från 1750-talet, tänk om jag kunde få träffa alla som har bott i torpet. Det hade blivit många intressanta samtal. Jag är stolt över att få vara med och vårda det gamla huset. Undra om vår villa får leva kvar i lika många generationer?
Helt klart är det nu njutningstider. Kvällarna är fantastiska och sommaren som alla väntat på är äntligen här med full kraft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar