En panna i taget

En ny isig dag på taket. Det blev avisning på hög nivå...

 

Även idag hällde vi varmt vatten på vissa ställen där vi inte ville ha is. Ja, egentligen ville vi inte ha is någonstans. Taket var halt och vi tog det lugnt. Hasse lyckades ramla en gång men höll sig hela tiden på taket och det var skönt. Min vurpa från igår kändes varje gång jag gick ner på knä. I natt vaknade jag varje gång jag vände mig på vänster sida. Tur att det inte blev värre än så.

 

Idag när jag sågade denna läkt gick mina tankar till en träslöjdslärare jag hade på mellanstadiet. Han var expert på att döda all kreativitet och snickarglädje. Detta ledde till att jag hatade ämnet. Hata är ett starkt ord men jag kan inte beskriva det bättre. På landet under somrarna fick jag i stort sett fria händer när jag ville snickra någonting som jag var oerhört förtjust i. Jag älskade att spika! Träslöjdsläraren var onödigt petig det kan jag även i vuxen ålder anse. Hade han sett mig såga av denna läkt då skulle han blivit vansinnig. För att få såga av en träbit måste man först sätta fast den med minst två tvingar och sätta en klasskompis på träplankan. Här håller jag fast läkten med ena handen och sågar med den andra. Det gick utmärkt! Ännu bättre var det igår när glada snickaren var på besök för han hade en 25 år gammal sticksåg som fungerade utmärkt utan varken tvingar eller kompisar.

 

Leika försökte locka ner oss från taket. Det lyckades inte. Hon fick ägna sig åt sorkjakt istället.

 

Vi hann inte läktat kinavippen innan mörkret igår. Det började vi vår dag med.

 

Här har dagens första panna spikats på plats.

 

Det är inte ofta jag hamnar på bild men här är jag. Igår fick vi reda på att taket vi bygger inte är något nybörjartak. Varken Hasse eller jag har haft en tanke på hur svårt eller lätt det skulle vara att bygga tak eller hus. Vi har koncentrerat oss på vad vi vill ha. Självklart hade vi kunnat bygga ett mycket enklare hus med ett lättbyggt tak men i de banorna tänkte ingen av oss. Nu när jag tänker efter fungerar vi nog så båda två att vi ser till vad vi vill uppnå utan att fundera på hur tufft eller svårt det är att komma till målet. Under resans gång sätter vi upp delmål och till slut har vi nått fram hela vägen. The sky is the limit.

Här är vingen klar och med det är första huskroppens tegel på plats.

 

Innan mörkret föll passade jag att ta en bild. Just nu är det ingen av oss som städar, det syns! Vi har fullt fokus på taket eller, ja, nästan. Jag smet in ett tag och satte lite isolering när jag kände mig överflödig på taket.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Glädjehus

Igår målade jag blivande takfotsbrädor och vindbrädor grå. Leika har en längre tid varit i rikszonen att bli en rödahund då en imponerande mängd panel har rödmålats i hennes omedelbara närhet. Nu vände hennes tur och har delvis förvandlats till en gråhund det vill säga höger öra och delar av ryggen.

 

Lite tegel hittade sin väg upp till taket igår under tiden som jag målade.

 

Idag var vi i full gång igen. Här kommer en takfotsbräda på plats. En av många denna dag. Nu är alla utom en på plats. Den kommer att sitta vid det sista och längsta taket.

 

Jag fick lära mig en del nya saker idag. Hängrängskrokarna har olika nummer. Det är för att de är böjda på olika ställen. En hängränna ska luta lagom mycket och åt rätt håll så att vattnet rinner lagom fort och åt rätt håll ner i stuprännan. Därför ska man följa numreringen på rätt sätt. Smart.

 

Det var is på taket i morse. Fram med salt.

 

Saltet fungerade inte så bra. Vi hämtade varmt vatten och tinade upp valda delar av taket.

 

Jag lärde mig ett nytt begrepp idag. Läkta ned. Efter att jag hade transporterat över ett ton takpannor började kroppen bli lite trött. Då frågade jag vår glade snickare vad jag kunde göra istället. Han föreslog att jag kunde läkta. Det kunde jag inte men nu kan jag det. Dessutom skulle jag läkta ned. Min slutledningsförmåga sa att det säkert betyder att jag skulle börja upptill och jobba mig ned till kinavippen. Troligtvis stämde detta väldigt väl då ingen protesterade när jag jobbade. Hasse mäter, mäter och mäter när han jobbar. Jag är inte så förtjust i detta. Tack och lov är han en smart kille som fixar smarta saker. Denna mall blev min bästa kompis på taket. Jag mätte ingenting utan använde hela tiden mallen och fick rätt avstånd.

 

Färdigläktat! Dessutom utan att ramla en enda gång på det isiga taket. Jag ramlade en gång men inte på taket utan på marken då jag klev i den isiga slänten. Den kommer säkert att märkas imorgon. Vi har jobbat på bra idag och gjort massor av nödvändigt tråkjobb. Tidsödande detaljer som är nödvändiga. Det som går fortast och syns bäst det är att lägga tegel. Förhoppningsvis blir det en del tegelläggning imorgon.

 

Vi har hittat tillbaka till glädjen. Hur blir det om man bygger ett hus med glädje, blir det ett glädjehus då...?

 

 

 

 

 

 

 

 

Vedermödor

Vi har nu kommit till avsnittet vedermödor i byggprojektet. Taket verkar aldrig bli klart och snön rycker allt närmare. Efter jobbet idag flyttade jag en hel del tegel från vårat "lager" fram till ställningen. Nu är en till pall tömd. Det var ingen höjdare att göra detta i hällande regn och 3 grader plus men det gick.

Kungen av tak har lovat att komma på lördag och hjälpa oss igen. Helt underbart! Vi behöver verkligen honom just nu. Positiv, arbetsglad och kunnig. Han föreslog att vi skulle ta in de grundmålade plankorna, torka dem och måla dem. Det blir nämligen svårt att måla dem efter att hängrännorna har kommit på plats.

 

Här är ett till gäng som ligger på tork. Planen är att jag målar dem det första jag gör efter jobbet i morgon.

 

Aptråkiga takdetaljer

Just nu ligger fokus på taket. Det är oerhört många och aptråkiga takdetaljer på ett hus. Här förbereds för hängränna.

Här kommer en hängränna på plats.

Dags att flytta på byggnadsställningen. Tidsödande, tråkigt och nödvändigt. Just nu tycker jag inte att det händer någonting på bygget.

 

Så ser det ut utan ställningen.

 

Nu har mittskeppet fått ställningen istället.

 

Entrésidan ser oerhört rörig ut just nu.

 

Läktning av mittskeppet.

Mer läktning av mittskeppets andra sida.

 

Läktning av vingen är påbörjad.

 

Här har vi takmöte. Inte helt lätt att få till men det går. Taken är olika höga, det blir vinklar och ränndalar.

 

Det här är en skön syn. Ännu en pall med taktegel som är tom.

 

Inomhus händer det också saker. Målning av panel och isolering av väggar fortskrider.

 

Här är en vägg med 170 isolering klar och reglad för första lagret 45 isolering. För 40 år sedan isolerades väggarna i bästa fall med 150 isolering. Det kanske inte är så konstigt att värmekostnaderna i äldre hus rusar iväg. Isoleringen i våra väggar kommer att bli 260.

 

Solen går ner tidigare och tidigare. Inte bra för oss som just nu är beroende av solljus. Vi har försökt att jobba på taket med lampor med det blev inte bra dessutom faller daggen och det blir halt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sista gavelspetsen

Äntligen blev det dags för en seriös byggdag! Hasse fick inte vara med på bygget idag han hade sin arbetslördag på jobbet. Min plan var från början att peta med isolering inne. Den idén förkastades snabbt till förmån för en mycket bättre idé. Ibland blir Hasse lite stressad över bygget då det är en hel del att göra och han tycker inte riktigt att han räcker till. En sak som tynger honom är att denna gavelspets fortfarande är utan gips. Jag bestämde mig för att minska hans stress och se till att gipsa gavelspetsen som en överraskning.

 

Först gick jag in i min isoleringscell och fixade fram lagom stora bitar isolering.

 

För första gången sedan byggstarten fick jag och Noah samarbeta. Han fixade fram en ställning att stå på. Sedan fick han skruva fast gipset. Jag mätte, skar till gipset och tillsammans lyfte vi det på plats. Arbetet gick som en dans. Leika hittade en märkpinne och roade sig på egen hand.

 

Efter några timmar var vi klara! Hasse blev både lättad, glad och överraskad när han kom hem. Jag kände mig oerhört stolt och glad över vårt gemensamma dagsverke.

 

My grundade diverse plankbitar som kommer att användas till vindbrädor och takfot. En takfot flera tak...?

 

Vi satte oss för att fika innanför glaspartiet. Då upptäckte jag två mindre roliga saker. Det första var denna fågel som hade gjort en Leika. Fågeln hade försökt att ta sig rakt igenom glaset precis som Leika har gjort tre gånger. Antagligen har fågeln vekare nacke än Leika och strök med. Nu måste vi hitta en lösning så att inte fler fåglar behöver sätta livet till. En fundering är att sätta fast tysta vindspel som snurrar och visar vackra mönster. Jag vill ogärna sätta upp klistermärken på glasen.

 

Här är den andra mindre roliga upptäckten. Precis när jag tog en stor klunk härligt kaffe, lutade mig tillbaka och trodde att nu var huset färdiggipsat. Då såg jag detta.

 

I andra änden fanns en likadan. Dessa småflärpar måste också gipsas.

 

Sagt och gjort. NU är huset färdiggipsat och det tycker jag är SKÖNT!

 

Nu kan jag ta bort strävorna och börja isolera på insidan av den sista väggen. Hurra!

 

Hasse kom hem från jobbet, hoppade i snickarkläderna och klättrade upp på taket. Här tätar han en ränndal.

 

 

Efter en heldag på bygget är det så fantastiskt underbart att komma hem och sätta sig vid ett dukat bord! Tack snälla My och Anna som fixade vår goda middag. För mig är det en enorm lyx att inte behöva tänka på matlagning. Det jobbiga är inte att jobba, plugga och bygga. Det jobbiga är att även fixa markservicen därför är det guld värt när jag slipper delar av den. Om någon av mina vänner får för sig att precis som vi bygga hus på egen hand. Då ska jag komma med fikakorgar och färdiga middagar till dem för det är en god hjälp.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Brittsommar eller indiansommar

I somras när semestrarna började gå mot sina slut pratade en psykolog på radio om hur man skulle klara av övergången från ledighet till arbete. Det hela gick ut på att behålla sommarkänslan. För mig är det inga problem då husbygget symboliserar sommar. Varje gång jag hoppar i snickarkläderna och släntrar ner till bygget fylls jag av en inre frid och sommarkänsla. Inte dumt! Dessutom har vi fått en härlig brittsommar eller indiansommar om man föredrar det.

 

Igår ägnade jag all min tid åt studier. Ikväll hade jag tänkt att fortsätta vara duktig och studera efter jobbet. Det gick inte, längtan blev för stor och ett par timmar ägnades åt målning innan studiesamvetet tog över och kallade in mig till böckerna. Denna grundmålade takfot fick sig en duvning med grå färg. Här är den innan målningen.

 

Även vindbrädorna skulle få sitt.

 

Så här blev det.

 

Här skymtar den nymålade takfoten.

 

Jag har på senare tid märkt att jag kan prata med snickare på deras språk och vi förstår varandra. Mitt senaste ord är nockband. Det syns här under nockpannorna.

 

Det är många smarta små detaljer på bygget. En detalj är insektsnätet i nocken. Vem vill ha ilskna getingar som bor gratis i taket? Inte jag i alla fall.

 

Även andra sidan av ungdomsavdelningen blev gråmålad. Likaså den längsgående brädan där hängrännan kommer att hamna.

 

Innan jag gav mig för kvällen målade jag lite inomhus. Tänk vad bra att jag har en pannlampa då ser jag var jag målar.