En ny isig dag på taket. Det blev avisning på hög nivå...
Även idag hällde vi varmt vatten på vissa ställen där vi inte ville ha is. Ja, egentligen ville vi inte ha is någonstans. Taket var halt och vi tog det lugnt. Hasse lyckades ramla en gång men höll sig hela tiden på taket och det var skönt. Min vurpa från igår kändes varje gång jag gick ner på knä. I natt vaknade jag varje gång jag vände mig på vänster sida. Tur att det inte blev värre än så.
Idag när jag sågade denna läkt gick mina tankar till en träslöjdslärare jag hade på mellanstadiet. Han var expert på att döda all kreativitet och snickarglädje. Detta ledde till att jag hatade ämnet. Hata är ett starkt ord men jag kan inte beskriva det bättre. På landet under somrarna fick jag i stort sett fria händer när jag ville snickra någonting som jag var oerhört förtjust i. Jag älskade att spika! Träslöjdsläraren var onödigt petig det kan jag även i vuxen ålder anse. Hade han sett mig såga av denna läkt då skulle han blivit vansinnig. För att få såga av en träbit måste man först sätta fast den med minst två tvingar och sätta en klasskompis på träplankan. Här håller jag fast läkten med ena handen och sågar med den andra. Det gick utmärkt! Ännu bättre var det igår när glada snickaren var på besök för han hade en 25 år gammal sticksåg som fungerade utmärkt utan varken tvingar eller kompisar.
Leika försökte locka ner oss från taket. Det lyckades inte. Hon fick ägna sig åt sorkjakt istället.
Vi hann inte läktat kinavippen innan mörkret igår. Det började vi vår dag med.
Här har dagens första panna spikats på plats.
Det är inte ofta jag hamnar på bild men här är jag. Igår fick vi reda på att taket vi bygger inte är något nybörjartak. Varken Hasse eller jag har haft en tanke på hur svårt eller lätt det skulle vara att bygga tak eller hus. Vi har koncentrerat oss på vad vi vill ha. Självklart hade vi kunnat bygga ett mycket enklare hus med ett lättbyggt tak men i de banorna tänkte ingen av oss. Nu när jag tänker efter fungerar vi nog så båda två att vi ser till vad vi vill uppnå utan att fundera på hur tufft eller svårt det är att komma till målet. Under resans gång sätter vi upp delmål och till slut har vi nått fram hela vägen. The sky is the limit.
Här är vingen klar och med det är första huskroppens tegel på plats.
Innan mörkret föll passade jag att ta en bild. Just nu är det ingen av oss som städar, det syns! Vi har fullt fokus på taket eller, ja, nästan. Jag smet in ett tag och satte lite isolering när jag kände mig överflödig på taket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar