Varje år finns det minst en ståtlig lupin som blommar långt in i november. Jag blir lika glad varje år.
Dörrar och invändig salning har varit ett tema på bygget de senaste dagarna. Här är dörren in till tvättstugan. Hasses mamma har döpt om rummet till gladstugan med tanke på färgvalet. Man blir glad av färgerna därinne, ja, iallafall de flesta av oss.
Dörren in till klädkammaren är också på plats.
Dörrkarmen in till vårat sovrum är på plats. Det är klart för att sätta dit dörren.
Delar av Mys rum är klart för målning.
Efter första vändan med färg syns det väldigt tydligt var väggen behöver mer spackel. Det har den nu fått och väntar på lite mer slipning. Jag har för länge sedan förstått att vanliga människor inte förstår vad det innebär att stomresa och bygga ett lösvirkeshus på två vuxna personer. Men att det kräver en hel del jobb, muskler och resulterar i mycket svett. Det trodde jag att alla förstod. I somras lade jag och Hasse om kosten. Det har resulterat i en hygglig viktminskning hos oss. Våra kroppar jublar och allt blir lättare att utföra. Nu rusar vi upp och ner på stegarna som skållade troll. Efter en full arbetsdag på jobbet åker jag till bygget. Där är det inte ovanligt med minst 4 timmars jobb. Just nu betyder det 4 timmars spackling, slipning upp och ner för en stege. Det är då jag får den i mitt tycke korkade frågan om jag överhuvudtaget motionerar eller bara lagt om kosten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar