Förvärvsarbete, studier och övertid

Den här veckan har gått precis som planerat. Vi hade bestämt att det inte skulle hända särskilt mycket på bygget denna vecka. Precis så har det blivit. Detta läsår kommer jag att arbeta 80%, studera vid universitetet 50% och bygga resterande %. I måndags åkte jag hemifrån 05:00 och kom hem 21:00 resten av veckan har varit mycket lindrigare. Dock var det inte förrän i går som jag kunde jobba lite på bygget. Då flyttade jag om lite virke och grundströk några panelbitar. Ikväll var lyckan fullständig när jag hoppade i snickarbyxorna, hällde upp färg och började måla. Det är så oerhört kul att bygga hus! Ni som inte har testat, gör det! Hasse har haft en sen vecka men har kunnat ägna sig lite åt ramarna till glaspartiet. Framförallt har han tagit emot besöket av Jimmy, vår kontrollansvarige som har kontrollerat att vi sköter oss. Det gör vi. Snart kommer byggnadsnämnden ut på besök för att kolla att vi inte ägnar oss åt fuskbygge. Det är jag inte ett dugg orolig för. Deras kompetens har ännu inte imponerat särskilt mycket på mig.

 

Win-win situationer gillar jag skarpt. Vi har kunnat skapa en sådan här på gården. Hasses föräldrar är hundmänniskor. Erik som är född på gården har alltid haft hund ända sedan barnsben. Dock var Inger något misstänksam mot Leika i början men snart märkte hon att Leika är snäll om man är snäll själv trots att hon är schäfer. Min mamma är rädd för hundar men mina hundar har hon tack och lov alltid accepterat. "Vickans hundar är inte farliga."  Nej, inte om man själv är snäll. Nåväl, tillbaka till win-win situationen. Det är ett tillstånd där alla inblandade vinner på det som sker. Inger och Erik skulle vilja ha en hund igen men de har inte riktigt tid (pensionärer är oerhört upptagna, särskilt dessa två). De tar hand om Leika under dagarna när vi jobbar. Leika har sällskap. Erik kommer ut på sina skogspromenader och Inger får njuta av Leikas sällskap. Vi kan med gott samvete jobba. Inger och Erik anser att de får godbitarna av Leika utan att behöva ta ansvaret. Dessutom är det skönt att hon finns på gården och vaktar istället för att vara inlåst när vi är på jobbet.

 

I början var jag tveksam till hur fönstren öppnas. Nu är jag hur nöjd som helst. Man kan vädra på ett enkelt sätt utan att det regnar in.

 

Dessutom kan man vända på dem och stå inne när de putsas. Tänk om vi dessutom kan hitta en vänlig själ som gärna putsar dem åt oss. Då vore lyckan fullständig. Det kanske går att skapa en till win-win situation. Vi hittar någon vars största hobby är att putsa fönster som får komma till oss och putsa, eller?

 

Efter att jag hade målat mina grundmålade panelbitar med riktig färg, bar jag fram ett gäng omålade panelbitar. Faktiskt räknade jag. Det blev 76 panelplankor. Planen är att de skall grundmålas i morgon. Huset kommer att få en klädd takfot och lejonparten av panelbitarna kommer att hamna där. Undra vad det då kallas. Panelfotspanel? Jag hoppas bara att Hasse och jag lyckas att fortsätta hålla våra förkylningar stången. Båda tonåringarna har varit sängliggande i omgångar under veckan. På jobbet snorar, hostar och nyser folk på mig dagarna i ända. Hasse och jag preparerar oss med allehanda huskurer. Framförallt kör vi med psykologi: "Jag är frisk." Tron kan försätta berg.

 

 

 

 

Högsommarvärme

Pill, pill, pill. Det är vad Hasses dag har bestått av. Han har vägt in ramarna till glaspartierna så att de är i våg. Idag har det varit högsommarvärme och aluminiumramen böjde sig som en banan i värmen. Alltså kan man inte skruva den på plats när solen ligger på. Dessutom är det bra att ha karmskruvar, någonting som kommer att köpas imorgon. Hasse konstaterade på kvällen att det syns inte att han överhuvudtaget har jobbat idag. Sanningen är att han har varit konstant sysselsatt med att väga in ramarna och som vanligt gjort ett toppenjobb.

 

Jag har farit som en flipperkula på flera olika uppdrag och ärenden. Lite panel har jag hunnit få på plats. Just nu längtar jag efter att få tillbringa en hel dag på bygget utan alla dessa avbrott.

Sommar+höst=lycka

Idag var det dags för ramarna till glaspartierna att komma på plats. Först täcktes de.

 

Sedan var det dags för slipning.

 

Ytan de ska stå på var ganska rå.

 

Här är den slät och fin.

 

Långpasset är ett av Hasses favoriter och fick vara med när han slipade. Jag tror att långpasset ligger på första plats och vinkelhaken kommer på andra plats. Hur som helst var det ett väldigt dammigt jobb. Om vi hade varit smarta så hade slipningen skett mycket tidigare. Faktiskt redan innan vi hade påbörjat stomresningen. Som vanligt när vi är efterkloka sa jag: "Tänk vad bra. Då vet vi det här tills nästa gång vi bygger ett hus." Varje gång jag uttalar den meningen får Hasse någonting jagat i blicken. Undra varför...?

 

Hösten är härlig med sin skördetid, klara friska dagar, den trolska dimman och vackra färger. Sommaren är härlig med sina ljusa nätter, bad, ledighet och värme. Idag har det varit både höst och sommar med andra ord en perfekt dag i mitt tycke. Det kommer att bli kallt om några månader och då är det bra om vi kan elda i kaminen. Här kommer den första lasten med ved till den blivande kaminen.

Här är det första lasset på plats. Byggsmurfan har kommit tillbaka till oss och är till god hjälp. Hon har bytt hårfärg, inte dumt.

 

Här har vi med gemensamma krafter lyft båda ramarna på plats.

 

Hasse drömmer ständigt om sitt, eller, vårt blivande trädäck. Här har han byggt upp ett mycket provisoriskt dito bara för att få känslan. Ingen dum känsla alls!

 

Det går att skjuta ihop glaspartierna likt ett dragspel.

 

Då blir det en stor öppning.

 

Ja, även det andra glaspartiet går att öppna helt. Förhoppningsvis kommer glaset på plats i morgon. Hur? Ingen aning men det löser sig säkert i morgon.

 

Jo då, panelhönorna har varit verksamma även idag. Snart, snart kommer vi att kunna panela framsidan. Det ska bli kul. Fortfarande är det enormt kul och tillfredsställande att panela. Jag pratade med en väninna i telefon idag. Jag berättade att jag inte på två hela dagar fått ägna mig åt att bygga och därför blivit på dåligt humör. Igår var det härligt att efter jobbet få hoppa in i snickarbyxorna och jobba ett par timmar. Hon berättade då om en klasskamrat vars pappa hela tiden renoverade hus. Han köpte ett renoveringsobjekt. Familjen flyttade in, sedan renoverande han, när huset var klart såldes det och han köpte nästa renoveringsobjekt. Det likande en sjukdom. Jag tror att mitt begär efter att bygga hus kommer att gå över när vi flyttar in i huset. Hur som helst har jag oerhört kul.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi kunde inte lita på glasleverantören

Jag har inte bloggat på två dagar. Det längsta uppehållet sedan bygget startade på allvar. Anledningen har varit ilska. Oftast är jag en glad skit (ursäkta uttrycket) som försöker se till möjligheterna istället för att fokusera på det som inte fungerar. Livet blir både enklare och roligare på det sättet.Jag vill undvika att skriva ut min ilska och sedan ångra det jag har skrivit. Nu har den lagt sig. Ilskan berodde på leverantören av glaspartierna . De skulle ha två glaspartier leveransklara vecka 32. (Då Hasse fortfarande var byggledig och fritt kunde förfoga över sin tid). Glaspartierna skulle dessutom vara färdiglastade på deras släp. Vi skulle bara koppla på det på vår bil och dra hem ekipaget. Blev det så? Nej. Den uppmärksamme läsaren har redan noterat att vi nu befinner oss i vecka 36. Förra veckan, alltså vecka 35, skulle glaspartierna vara leveransklara. Blev det så? Nej. I går var de leveransklara. Blev de lastade på deras släp så att vi enkelt kunde dra hem dem som lovat? Nej. Vi blev erbjudna att låna deras obesiktigade släp försett med dubbdäck. Bra? Nej. Hasse föreslogs dessutom att begå tjänstefel. Smart? Nej. Kunde de stanna kvar en timme så att Hasse kunde komma med ett hyrsläp och lasta? Nej. Han fick alltså ta ledigt en timme från jobbet, åka och hyra ett släp och hämta upp glaspartierna. Först 22:30 igår var vi hemma efter att vi hade lämnat av ställningarna i Falun och släpet i Borlänge. Kul? Nej. Hann vi bygga någonting i går? Nej.  Det är oerhört tråkigt när ett företag säljer riktigt fina kvalitetsgrejer men totalt har missat det viktigaste. En nöjd kund. Företaget gick i konkurs i våras och har nu återuppstått under nytt namn. Man kan bara spekulera i varför de gick i konkurs...

 

Här kommer den underbara härliga chevan med glaspartierna på släp. Denna bil är helt fantastisk och har varit oerhört användbar. Vi har campat i bilen, transporterat finklädda människor till åtskilliga fester, transporterat golvspån, isolering, hö, ja, listan kan göras oerhört lång. Den är både komfortabel och rolig att köra. Det roligaste med den är att efter inköpet lagade den sig själv. Vissa saker fungerade inte på bilen när vi köpte den. Under den första månaden började de trasiga sakerna fungera. Det enda som inte fungerar är värmen i sätena. Påminde lite om bilen Christine i Stephen Kings roman ett tag...

 

Det är första gången som jag ser detta glasparti. Vi har betalat extra för att få det lackerat i rätt färg. Tänk om de hade kunnat informera om att gångjärn och handtag skulle vara vita...

 

Nu ska det "bara" monteras. Undra hur det ska gå till. Ja, ja, har vi kunnat klura ut en mängd byggnadstekniska gåtor så ska vi fixa den här också.

 

Här är det lilla glaspartiet. Nej, glaset sitter inte i än. Man kommer dels att kunna öppna en dörr i partiet. Dessutom ska man kunna vika ihop alla delar likt ett stort dragspel och få en rejäl öppning.

 

Leika som är en hängiven beundrare av alla typer av fordon kunde inte låta bli att utforska släpet. Hundar brukar inte gilla den här typen av underlag. Dock verkade det inte bekymra henne nämnvärt.

 

 

 

 

 

 

1700 lpm

Nu är det inte en fuskbyggd gavelspets längre.

 

Den är ordentligt isolerad. Egentligen mer isolerad än vad Fiskarhedenvillan anser att man måste göra. Vinden kommer oftast från det här hållet och därför vill vi inte riskera kallras i framtiden.

 

Vad jag roade mig med under tiden som Hasse isolerade och satte om gipset? Målade! Det blev 277 meter panel som fick sin första strykning med den riktiga färgen. Nu har 1700 lpm panel grundats och strykits en gång. Sista strykningen kommer att göras när allt är på plats. Då kommer alla spikskallar att döljas av färgen. Undra när jag kommer att tröttna på att måla. Än så länge gillar jag denna syssla skarpt.

 

Vi avslutade kvällen med lite lasershow. Det är så praktiskt att mäta ut höjder med hjälp av lasern som visar exakt våg. Nu är långväggen i det närmaste färdig för panelning.

 

 

 

Hembesök av banken

Nyckelfärdigt hus? Nej, men huset är färdigt för nyckel. Det är en speciell känsla att sticka in nyckeln och vrida om.

Tomt! Äntligen! Idag tog jag de sista panelplankorna ur paketet. Vissa sitter på plats, andra är målade och väntar på att komma på plats. De övriga är grundmålade och ligger på tork i väntan på riktig färg.

Jag gillar hösten, särskilt september. Det blev en liten tripp ner till fruktträdgården idag för lite äppelplockning. Skördetider är härliga tider.

 

Nu är all gips nertill på plats. En härlig känsla att sätta sista skruven!

 

Visst ser det ut som om gavelspetsen nästan är klar. Dock glömde någon att isolera bakom. I morgon blir det gör om gör rätt. Sedan återstår det endast en gavelspets som ska gipsas.

 

Leika ska snart löpa. Då blir hon partiellt döv. Hon hör bara det hon vill höra. Ord som mat och promenad fungerar hur bra som helst. Krav som kom hit, sitt eller ligg fungerar plötsligt mycket sämre. Flera gånger försökte hon gå egna promenader idag vilket resulterade i kopplad hund. Banken kom på besök idag. De vill se att vi använder byggkreditivet till att bygga hus och att bygget följer planen. Det är inte så lyckat om huset är halvfärdigt och pengarna är slut. När vi skulle ansöka om byggkreditiv vände vi oss först till den bank som samarbetar med Fiskarhedenvillan. Vi trodde i vår enfald att de skulle vara positivt inställda till projektet. Icke sa nicke. De trodde inte att vi skulle klara av att bygga hus och var inte ens villig att kika på tomten. Då vände vi oss till två andra banker som var mer positivt inställda. Valet av samarbetspartner föll på Handelsbanken för att det kändes rätt. Med dem har vi kunnat hålla en bra dialog. De har hela tiden visat ett stort intresse för vårt projekt och att de kommer på besök är toppen. Det får oss att uppleva dem som seriösa.

 

 Leika måste hela tiden hållas lite kort. Hon är ett alfaämne och försöker ständigt klättra på rangskalan utan större framgång. När det kommer besök talar vi alltid om för henne att vi har koll, annars mottas inte besökarna med större värme från hennes sida. Jag är glad att jag inte är en ovälkommen gäst när hon kommer mot mig. Vid bankbesökets entré talade jag i vanlig ordning om för henne att läget var under kontroll. Hon låg i den öppna skuffen och glodde på dem. Efter ett tag hade bankbesöket sett det de ville se och närmade sig sin bil. Plötsligt ger Leika ifrån sig ett rejält skall och en djup morrning när de passerar. Bankbesökarna hoppade till av rädsla och jag röt till åt Leika som genast tystnade. Plötsligt kändes det väldigt skönt att hon satt kopplad.

 

 

 

Åtta veckor

I morse när vi planerade vad som skulle göras bestämde vi att gavelspetsen skulle isoleras och gipsas klart. Det vi inte var medvetna om var blåsten. Gipsskivorna tar vind och då blir det besvärligt att sätta gips. Väl på plats tänkte vi om  och det fick en paneldag.

Här är dörren till tvättstugen/groventrén. Gissa om Leika kommer att få gå in den här vägen våta, leriga dagar!

Den här plankbiten var med i det första virkespaketet vi öppnade för åtta veckor sedan då vi påbörjade detta projekt. Tänk att vi har hållt på i åtta veckor. Det har varit åtta innehållsrika veckor då vi har lärt oss massor. Vi har ännu inte tröttnat på att bygga. Fortfarande är det roligt. Jag tycker att det bara blir roligare för varje dag. Troligtvis har vi det värsta bakom oss och det var enligt min mening dessa takstolar. Muskelmassan i våra kroppar har ökat, likaså har konditionen och orken ökat. Vikten har minskat och det gör ingenting. Flera gånger har vi konstaterat att bygget är vårat gym. Ett väldigt roligt gym där energin vi använder utmynnar i ett synligt reslutat, ett hus.

Här används den användbara "skräpbiten" till mätning och markering.

Panel.

Hasse fick den jobbiga uppgiften att panela gavelspetsen.

Jag ägnade mig åt den lättare väggen. Innanför den här väggen kommer vårt sovrum och badrum att finnas. Badrummet till höger och sovrummet till vänster.

Entrésidan på lite avstånd.