Förvärvsarbete, studier och övertid

Den här veckan har gått precis som planerat. Vi hade bestämt att det inte skulle hända särskilt mycket på bygget denna vecka. Precis så har det blivit. Detta läsår kommer jag att arbeta 80%, studera vid universitetet 50% och bygga resterande %. I måndags åkte jag hemifrån 05:00 och kom hem 21:00 resten av veckan har varit mycket lindrigare. Dock var det inte förrän i går som jag kunde jobba lite på bygget. Då flyttade jag om lite virke och grundströk några panelbitar. Ikväll var lyckan fullständig när jag hoppade i snickarbyxorna, hällde upp färg och började måla. Det är så oerhört kul att bygga hus! Ni som inte har testat, gör det! Hasse har haft en sen vecka men har kunnat ägna sig lite åt ramarna till glaspartiet. Framförallt har han tagit emot besöket av Jimmy, vår kontrollansvarige som har kontrollerat att vi sköter oss. Det gör vi. Snart kommer byggnadsnämnden ut på besök för att kolla att vi inte ägnar oss åt fuskbygge. Det är jag inte ett dugg orolig för. Deras kompetens har ännu inte imponerat särskilt mycket på mig.

 

Win-win situationer gillar jag skarpt. Vi har kunnat skapa en sådan här på gården. Hasses föräldrar är hundmänniskor. Erik som är född på gården har alltid haft hund ända sedan barnsben. Dock var Inger något misstänksam mot Leika i början men snart märkte hon att Leika är snäll om man är snäll själv trots att hon är schäfer. Min mamma är rädd för hundar men mina hundar har hon tack och lov alltid accepterat. "Vickans hundar är inte farliga."  Nej, inte om man själv är snäll. Nåväl, tillbaka till win-win situationen. Det är ett tillstånd där alla inblandade vinner på det som sker. Inger och Erik skulle vilja ha en hund igen men de har inte riktigt tid (pensionärer är oerhört upptagna, särskilt dessa två). De tar hand om Leika under dagarna när vi jobbar. Leika har sällskap. Erik kommer ut på sina skogspromenader och Inger får njuta av Leikas sällskap. Vi kan med gott samvete jobba. Inger och Erik anser att de får godbitarna av Leika utan att behöva ta ansvaret. Dessutom är det skönt att hon finns på gården och vaktar istället för att vara inlåst när vi är på jobbet.

 

I början var jag tveksam till hur fönstren öppnas. Nu är jag hur nöjd som helst. Man kan vädra på ett enkelt sätt utan att det regnar in.

 

Dessutom kan man vända på dem och stå inne när de putsas. Tänk om vi dessutom kan hitta en vänlig själ som gärna putsar dem åt oss. Då vore lyckan fullständig. Det kanske går att skapa en till win-win situation. Vi hittar någon vars största hobby är att putsa fönster som får komma till oss och putsa, eller?

 

Efter att jag hade målat mina grundmålade panelbitar med riktig färg, bar jag fram ett gäng omålade panelbitar. Faktiskt räknade jag. Det blev 76 panelplankor. Planen är att de skall grundmålas i morgon. Huset kommer att få en klädd takfot och lejonparten av panelbitarna kommer att hamna där. Undra vad det då kallas. Panelfotspanel? Jag hoppas bara att Hasse och jag lyckas att fortsätta hålla våra förkylningar stången. Båda tonåringarna har varit sängliggande i omgångar under veckan. På jobbet snorar, hostar och nyser folk på mig dagarna i ända. Hasse och jag preparerar oss med allehanda huskurer. Framförallt kör vi med psykologi: "Jag är frisk." Tron kan försätta berg.