Idag var det dags för ramarna till glaspartierna att komma på plats. Först täcktes de.
Sedan var det dags för slipning.
Ytan de ska stå på var ganska rå.
Här är den slät och fin.
Långpasset är ett av Hasses favoriter och fick vara med när han slipade. Jag tror att långpasset ligger på första plats och vinkelhaken kommer på andra plats. Hur som helst var det ett väldigt dammigt jobb. Om vi hade varit smarta så hade slipningen skett mycket tidigare. Faktiskt redan innan vi hade påbörjat stomresningen. Som vanligt när vi är efterkloka sa jag: "Tänk vad bra. Då vet vi det här tills nästa gång vi bygger ett hus." Varje gång jag uttalar den meningen får Hasse någonting jagat i blicken. Undra varför...?
Hösten är härlig med sin skördetid, klara friska dagar, den trolska dimman och vackra färger. Sommaren är härlig med sina ljusa nätter, bad, ledighet och värme. Idag har det varit både höst och sommar med andra ord en perfekt dag i mitt tycke. Det kommer att bli kallt om några månader och då är det bra om vi kan elda i kaminen. Här kommer den första lasten med ved till den blivande kaminen.
Här är det första lasset på plats. Byggsmurfan har kommit tillbaka till oss och är till god hjälp. Hon har bytt hårfärg, inte dumt.
Här har vi med gemensamma krafter lyft båda ramarna på plats.
Hasse drömmer ständigt om sitt, eller, vårt blivande trädäck. Här har han byggt upp ett mycket provisoriskt dito bara för att få känslan. Ingen dum känsla alls!
Det går att skjuta ihop glaspartierna likt ett dragspel.
Då blir det en stor öppning.
Ja, även det andra glaspartiet går att öppna helt. Förhoppningsvis kommer glaset på plats i morgon. Hur? Ingen aning men det löser sig säkert i morgon.
Jo då, panelhönorna har varit verksamma även idag. Snart, snart kommer vi att kunna panela framsidan. Det ska bli kul. Fortfarande är det enormt kul och tillfredsställande att panela. Jag pratade med en väninna i telefon idag. Jag berättade att jag inte på två hela dagar fått ägna mig åt att bygga och därför blivit på dåligt humör. Igår var det härligt att efter jobbet få hoppa in i snickarbyxorna och jobba ett par timmar. Hon berättade då om en klasskamrat vars pappa hela tiden renoverade hus. Han köpte ett renoveringsobjekt. Familjen flyttade in, sedan renoverande han, när huset var klart såldes det och han köpte nästa renoveringsobjekt. Det likande en sjukdom. Jag tror att mitt begär efter att bygga hus kommer att gå över när vi flyttar in i huset. Hur som helst har jag oerhört kul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar