Jag har inte bloggat på två dagar. Det längsta uppehållet sedan bygget startade på allvar. Anledningen har varit ilska. Oftast är jag en glad skit (ursäkta uttrycket) som försöker se till möjligheterna istället för att fokusera på det som inte fungerar. Livet blir både enklare och roligare på det sättet.Jag vill undvika att skriva ut min ilska och sedan ångra det jag har skrivit. Nu har den lagt sig. Ilskan berodde på leverantören av glaspartierna . De skulle ha två glaspartier leveransklara vecka 32. (Då Hasse fortfarande var byggledig och fritt kunde förfoga över sin tid). Glaspartierna skulle dessutom vara färdiglastade på deras släp. Vi skulle bara koppla på det på vår bil och dra hem ekipaget. Blev det så? Nej. Den uppmärksamme läsaren har redan noterat att vi nu befinner oss i vecka 36. Förra veckan, alltså vecka 35, skulle glaspartierna vara leveransklara. Blev det så? Nej. I går var de leveransklara. Blev de lastade på deras släp så att vi enkelt kunde dra hem dem som lovat? Nej. Vi blev erbjudna att låna deras obesiktigade släp försett med dubbdäck. Bra? Nej. Hasse föreslogs dessutom att begå tjänstefel. Smart? Nej. Kunde de stanna kvar en timme så att Hasse kunde komma med ett hyrsläp och lasta? Nej. Han fick alltså ta ledigt en timme från jobbet, åka och hyra ett släp och hämta upp glaspartierna. Först 22:30 igår var vi hemma efter att vi hade lämnat av ställningarna i Falun och släpet i Borlänge. Kul? Nej. Hann vi bygga någonting i går? Nej. Det är oerhört tråkigt när ett företag säljer riktigt fina kvalitetsgrejer men totalt har missat det viktigaste. En nöjd kund. Företaget gick i konkurs i våras och har nu återuppstått under nytt namn. Man kan bara spekulera i varför de gick i konkurs...
Här kommer den underbara härliga chevan med glaspartierna på släp. Denna bil är helt fantastisk och har varit oerhört användbar. Vi har campat i bilen, transporterat finklädda människor till åtskilliga fester, transporterat golvspån, isolering, hö, ja, listan kan göras oerhört lång. Den är både komfortabel och rolig att köra. Det roligaste med den är att efter inköpet lagade den sig själv. Vissa saker fungerade inte på bilen när vi köpte den. Under den första månaden började de trasiga sakerna fungera. Det enda som inte fungerar är värmen i sätena. Påminde lite om bilen Christine i Stephen Kings roman ett tag...
Det är första gången som jag ser detta glasparti. Vi har betalat extra för att få det lackerat i rätt färg. Tänk om de hade kunnat informera om att gångjärn och handtag skulle vara vita...
Nu ska det "bara" monteras. Undra hur det ska gå till. Ja, ja, har vi kunnat klura ut en mängd byggnadstekniska gåtor så ska vi fixa den här också.
Här är det lilla glaspartiet. Nej, glaset sitter inte i än. Man kommer dels att kunna öppna en dörr i partiet. Dessutom ska man kunna vika ihop alla delar likt ett stort dragspel och få en rejäl öppning.
Leika som är en hängiven beundrare av alla typer av fordon kunde inte låta bli att utforska släpet. Hundar brukar inte gilla den här typen av underlag. Dock verkade det inte bekymra henne nämnvärt.
Ja, vad ska man säga? Tråkigt när företag inte förstår vad som är viktigt! Hoppas verkligen att ni blir nöjda med glaspartierna trots allt strul!
SvaraRaderaKram och trevlig helg!
Det blir säkert bra. Hasse har umgåtts med dem hela dagen och är förtjust. Själv har jag min vana trogen agerat panelhöna.
SvaraRaderaKram, trevlig helg och hälsa Jonsson.