Tak

Igår när jag kom hem från jobbet satt det två mycket nöjda killar på taket. De hade lagt klart pappen och börjat på den sista delen av taket.

 

 

Jag åkte iväg och veckohandlade. När jag kom hem satt Hasse och beundrade sitt och Noahs dagsverke. Mitt dagsverke var långt ifrån klart jag hade en stor hög jobb med mig hem. När jag äntligen var klar och gick ut för att fotografera var det för mörkt. Både för att ta foton och för att jobba.

 

 

Idag när jag kom hem från jobbet såg det ut så här. Klart! Vilken glädje!

 

Framsidan av huset. Eller? Vilken sida räknas som framsida på ett hus? Är det den sidan där entrédörren sitter? Vi anser att detta är husets framsida. Entrédörren sitter inte här. Den sitter på andra sidan. Baksidan? Jag hävdar att den sidan borde få kallas entrésidan. I min värld är ett hus framsida den sidan där man går in genom entrédörren men detta stämmer inte in på vårt hus. Jag uppfattar också denna sida som framsida. Från början satt entrédörren på den här sidan innan vi började rodda runt och ändra efter våra behov och idéer.  Alltså har vårt hus en framsida, en entrésida och två sidor. Ingen baksida.

 

Det var en mäktig känsla att kliva in i huset nu när det finns tak överallt.

 

Här har vi takmötet som har ställt till så mycket besvär, kostat mycket tid och krävt en hel del tankemöda. Fortfarande är det många som inte riktigt förstår hur det kommer att se ut när det är klart. En sak är vi säkra på. När innertaket är klart kommer det att vara värt alla vedermödor!

 

Vid middagen undrade Hasse om vi verkligen skulle jobba ikväll eller om det var dags för en ledig kväll. Vi bestämde att jag skulle jobba men att han kunde vara ledig. Det hela resulterade i att han röjde lite och satte i dessa två köksfönster. Jag hade som mål att bara panela upp till dem och sedan ta en tidig kväll.

 

Överlag har virket varit av oerhörd god kvalité. Denna planka utgör undantaget som bekräftar regeln. Den var vriden likt en propeller. Jag bröt bort den och ersatte den med en rakare variant.

 

 

(Hmm, nu är inte tekniken med mig. Jag lyckas inte ta bort dubletten. Det skulle vara suveränt att gå en kurs så att jag får lära mig att blogga på riktigt.)

Efter att jag hade nått kvällens mål satte jag upp ett till. Jag bestämde mig för att panela upp till överkanten av entrédörren. Vi har väldigt svårt att gå ifrån bygget på kvällarna. Den här kvällen satt vi länge med varsin tekopp och tittade på huset. Till slut jagade kylan in oss.

 

Här ser man den delen av taket som täcktes klart av papp igår.

 

 

 

 

 

 

 

Power nap

Noah satt uppflugen på taket och sågade för fullt när jag kom hem från jobbet idag. Det är bra att han håller sig nära takstolen. Hamnar man för långt ut då sviktar det rejält och finns säkert en risk för att råsponten brister. Tänk vad bra att han fortfarande har sommarlov och jobbar på så flitigt med huset.

 

Under dagen har pojkarna lagt takpapp på hela mittskeppet. Bra jobbat!

 

Här har de börjat lägga papp på nästa tak.

 

Ungefär halvvägs kom de.

 

Så här ska det inte se ut när färgen har torkat. Min väderapp bommade en rejäl regnskur som överraskade precis när dessa brädor hade målats. Tur att det finns mer färg.

 

Så här ska det se ut när färgen har torkat!

 

7:15 började jag jobba idag. Vid arbetsdagens slut hade jag inte haft en enda rast. Det har varit en helt fantastisk och underbar dag på jobbet men intensiv. På väg hem i bilen kände jag hur trött jag var i huvudet. Väl hemma dök jag ner i sängen och tog en power nap. Under tiden lagade dottern mat. Efter 20 minuters sömn åt jag, bytte om och började sätta panel. Det gick allt annat än bra. Musbandet trilskades så mycket att jag allvarligt övervägde att skaffa katt istället. Jag gjorde illa mig, mätte fel, sågade av fel ände av brädorna. Tur att jag tog min power nap efter jobbet annars hade jag nog tappat både humör och mod. Hela tiden hade jag en känsla av att någonting var fel. Plötsligt såg jag det. En spikregel saknades! Jag stack ner den mellan panelen och gipsskivan. Gun (spikpistolen) var på taket och jobbade för fullt. Efter lite letande hittade jag långa spikar och spikade fast regeln. Nertill gick det hur bra som helst. Upptill hamnade spiken inte där den skulle. Jag lyckades bända loss regeln, kilade in hammaren som syns på bilden och kunde sedan dra loss spiken och få den på rätt ställe. Den hade hamnat bredvid regeln på baksidan och gjorde ingen nytta.

 

Ett gäng panel kom på plats.

 

På baksidan av en panelbit satt denna spindel. Tänk om jag hade haft en riktig kamera då hade bilden blivit riktigt bra.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sista takmötet

Det finns precis hur mycket jobb som helst och lite till på bygget. Igår kväll när vi var klara för dagen då var jag färdig. Helt slutkörd. Jag kände mig precis som den här före detta vinkelhaken. Bloggen var inte att tänka på utan det var bara säng, säng, sova, sova som gällde.

 

Ända sedan vi började att bygga har besöken avlöst varandra. Igår fick Leika besök. Grannen kom med en stor glasstrut till henne. Jag hann precis få en bild innan hela glassen var slut. Lägg märke till den biten av struten som är i luften och snart når marken.

 

Vi håller på med många olika moment samtidigt. Här stryks foder. Det blir grått runt de gröna fönstren och på knutarna.

 

Jag var tvungen att hålla upp en foderbräda bara för att få se hur det kommer att se ut.

 

Färdigt för panel.

 

Panelningen påbörjad.

 

Här sätts en sista regel upp för att vi ska kunna täppa till hålen med gipsskivor.

 

Här sågas det hål för fönster.

 

Hålen för fönstren till köket är klara. Dottern står och skruvar fast gipsskivor.

 

Panelning påbörjad.

 

Klart för att börja panela även här. Kanske blir det mitt kvällsjobb i morgon.

 

Här jobbas det vidare med det sista takmötet.

 

Snart klart.

 

Klart! Tjusigt värre. Tur att jag tog kort för det här kommer inte att synas när innertaket är på plats. I morgon ska det sättas papp på yttertaket. Sedan har vi bara en lång, lång sida kvar att spika fast råspont på.

 

En av de sju yngsta kaninungarna som finns just nu. Två veckor gammal. Ganska mysigt är det att sticka ner handen och hala upp en sådan här krabat för att kela ett slag. Man får inte glömma bort att njuta av andra saker än husbygget.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Livsnjutare

Idag var det dags att ta farväl av Jossan. Under förmiddagen hann hon hjälpa oss lite med taket.

 

Det är en hel del plankor som ska målas.

 

Hasse har tagit ner en bädd till Leika så att hon ska kunna ligga mjukt och bekvämt under dagarna. Det här är inte hennes bädd. Till huvudkudde har hon en plankbit. Skönt?

 

Här använder hon en avsågad takstol som huvudkudde.

 

Inte heller detta är hennes mjuka sköna bädd.

 

Här löser Hasse mina fönsterproblem. Han provbygger lite. Det syns på de kort, korta panelbitarna längst till höger i bild.

Jag gillar att lägga pussel. Nu finns det inte mycket tid till det i mitt liv för närvarande. Vilken tur att jag får sätta panel då det påminner starkt om att lägga pussel. Det är bitar som ska passa in i varandra. När de inte gör det får jag såga och banka lite tills det passar.

 

Hasse har ägnat nästan hela dagen åt att göra tråkjobb. Viktigt jobb som inte syns fast om det inte utförs då syns det. Till slut fick han äntligen göra sådant som syns.

Här pysslar han med sista takmötet.

 

Här ser man en skymt av honom. Visst ser han oerhört nöjd ut? Han kom igång så fint med sitt roliga jobb och ville inte avsluta för att äta middag. Till slut blev han hämtad till maten. Vi bestämde oss för att äta först och plocka ihop för kvällen efter maten.

 

Vi satt länge och njöt av kvällen och huset. Till slut gick vi ner för att plocka ihop. Det hade hunnit bli ganska mörkt. Hasse startade bilen och ställde den för att lysa upp byggplatsen så att vi kunde se vad vi gjorde. Under tiden sitter hans förädrar i sitt kök. Pappan får syn på att det står en bil vid vårt hus. Genast går han iväg för att jaga iväg inkräktarna. I hälarna på honom kommer mamman med ficklampan i högsta högg. De blev lättade över att upptäcka oss på samma gång bekymrade över att vi jobbar så hårt. Då fick vi förklara att vi njuter för fulla muggar av bygget. Hela dagen har jag varit en livsnjutare. Det har varit lagom väder hela dagen, jag fick börja med sovmorgon och har fått pilla med bygget hela dagen. En i min värld perfekt dag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Härliga ungdomar

Våra ungdomar som är med och bygger detta hem är härliga. Tillsammans med oss bygger de någonting som kommer att stå kvar långt efter att vi är borta. Det är mäktigt. Ja, det har varit lite sura miner när vi inte har haft arbetsuppgifter till dem. Nu när bygget har rullat igång är det lättare att hitta arbetsuppgifter till alla. Igår när jag kom hem var det plötsligt nystädat hemma. Just nu går all tid och kraft åt till bygget. Hemma gör vi bara det mest nödvändiga vilket innebär oerhört nödtorftig städning. Hur kunde det då vara nystädat? Dottern hittade inga vettiga arbetsuppgifter på bygget och storstädade istället hela hemmet utan att någon hade bett henne. Bra initiativ.

 

Här har det byggts tak idag.

 

Här byggs det tak.

 

 

 

Här byggs det mer tak.

 

Ännu mer. Det jag inte förstår är varför de handspikar när vi har en suverän spikpistol. Kan det vara kul att spika för hand? Troligtvis.

 

Här är de uppe i nock och täcker råsponten för natten.

 

När husse pratar om att såga av tassar får hunden Leika någonting jagat i blicken. Vilken tur att det är takstolstassar han avser. Det jag inte förstår det är hur en takstol kan ha tassar. Å andra sidan är det mycket jag inte förstår när det gäller takstolar.

 

Här monteras bastardtakstolen ihop med en vanlig takstol efter konstens alla regler. Eller egentligen efter Ellinors regler, vår konstruktör.

 

My har grundmålat takfoten. Ett ganska otacksamt och kladdigt jobb men viktigt. Jag kom på att det är bra om takfoten målas innan vi panelar då målandet blir lättare än om vi ska måla takfoten efter panelandet. Panelen och takfoten kommer nämligen att få olika färger. Vi får se om det blir bra eller inte. Det går att måla om i värsta fall.