Låsbart

Idag kom bärfisarna till bygget. Nej, inte insekterna utan familjens två yngre förmågor. Deras uppdrag var att bära in läkt som ska sitta i innertaket. Vid middagsbordet diskuterade vi språk och att vårt svenska språk har många ord som låter lika men betyder olika (homografer) och läkt är ett av dem. Har jag fel lär säkert någon höra av sig på bloggen och gnälla.

 

Paketet med läkt ska flytta in här.

 

Efter ett tag såg det ut så här. Lite jobb har de kvar till i morgon. Den som spar han har... Varje planka, eller, läkt är över fem meter. Därför vill vi att de bär tillsammans en i var ände. Nu är det risk för att fönster är i vägen, inte så bra...

 

Plötsligt ligger vi en dag före i planeringen. Inte dumt. Hasse trodde att glaset skulle komma i först i morgon men arbetet flöt på bra för honom. Vips var alla rutor i. Själv satt jag mest nerbäddad i en skön trädgårdsstol med filtar och övervakade jobbet. Någon måste vara arbetsledare, eller? Febern släppte under dagen och i morgon är jag fit for fight igen!

 

Det blir inga bra bilder i mörker, jag vet. Jag kunde bara inte låta bli att ta bilder. Känslan av att ha ett låsbart hus går inte att beskriva. Någonting som de flesta tar för givet och vi har verkligen kämpat för detta ögonblick. Ytterligare en milstolpe på bygget är nådd. Härligt! I morgon ringer Hasse larmbolaget och får bygget larmat.

 

Leika ligger och tar igen sig. Hon lyckades med konststycket att springa rakt in i ett av glasen... Det tog tvärstopp! Vi får vänja oss vid att ha väggar, dörrar och fönster nu. Visst var det praktiskt när vi likt spöken kunde gå rakt igenom väggarna. Dock är det oerhört skönt att nu behöva öppna en dörr för att komma in.

 

 

 

 

 

Feber

Allkonstnären Hasse ägnade en stor del av kvällen åt en vresig bil. Till slut förstod bilen sitt eget bästa och lät sig lagas. Jag var dum nog att åka till jobbet i morse med feber. Efter ett par timmar besegrades jag och åkte hem. Hasse tog en dust med det lilla glaspartiet. Nu sitter det i lod och fast. I morgon ska han i med vinklar och sedan är det "bara" att lyfta i glaset. Snart har vi kommit upp ur gropen!

Djup grop

Studierna gick riktigt bra. Jag höll mig ifrån snickeriet men inte ifrån bygget som synes på bilden.

 

Borren är varken liten eller billig. Den behövs för att skruven till höger ska kunna skruvas ner i plattan och hålla fast glaspartierna.

 

Hasse fick återigen det otacksamma jobbet att justera. Nu var det dags för det lilla glaspartiet.

 

Vissa dagar flyter allting på obehindrat på bygget. Andra dagar hamnar vi i en grop med lösa sandiga kanter som bara ger efter när vi försöker komma ur den. Idag blev det en sådan dag. Vi jobbade på som vanligt men resultatet blev klent.

 

Vedlåren fick tak.

 

Den grundmålade panelen flyttades om och täcktes. Det kommer att bli en hel del regn framöver och jag vill inte ta några chanser. Lite panel sattes på fasaden men mörkret tog över och jag fick ge upp.

 

Vissa av skruvarna i utemöblerna var lösa. De drogs åt.

 

Leika satt och väntade på mig när det var dags att åka ifrån bygget.

 

Grädden på moset. Punktering! Precis som om vi inte redan har en hel del att göra. Vilken tur att det är en ny byggdag i morgon. Den borde bli bättre.

 

 

 

 

 

 

En ursäkt från glasleverantören

Här håller vi på och sätter dit första glaset i partiet.

 

Här testar vi sugpropparna. Med hjälp av detta handtag kan man lyfta hela glaset om man är stark. Det är Hasse.

 

Det svåraste idag blev inte att sätta dit glaset vilket vi befarade. Det svåraste var att få bort Hasse från bygget. Han satte sig innanför glaset och bara njöt hejdlöst när vi hade bestämt oss för att skilja av för kvällen. Leika var också ganska svårövertalad. Hon satt och spanade över nejden.

79 panelbitar blev grundmålade idag och lite panelande blev det också.

Vi fick dit fyra av fem glas. Det femte glaset står innanför de tre större glasen som ska sitta i det mindre partiet. På grund av säkerhet ville vi inte flytta runt de tunga glasen för att komma åt det femte glaset. När vi fått det fjärde glaset på plats upptäckte vi en låång repa i glaset. Mitt mod sjönk. Repan är inte åsamkad av oss, det är vi helt säkra på. Troligen är det ett fabrikationsfel. Efter vår sista kontakt med glasleverantören kändes det inte särskilt lockande att ringa dem och försöka reda ut repan. Då inträffar det otroliga. Hasses mobil ringer. Det är glasleverantören som ringer. En chef har uppmärksammat hur vi har blivit behandlade, han ville be om ursäkt och försöka kompensera oss. Ibland händer det att jag tänker ringa någon och personen i fråga ringer mig precis då. Tydligen fungerar det även med företag. Han som ringde ska komma ut och kika på repan. Vårt förtroende för glasleverantören är på väg upp.

 

Så här ser framsidan ut just nu. Nej, inte världens bästa bild då det var ganska mörkt. I morgon blir min största utmaning att doppa näsan i mina böcker och studera istället för att snickra under dagen.

 

 

 

 

 

 

I eget majestät

Jag har på nära håll följt oerhört morgontrötta människor som plötsligt, helt frivilligt befinner sig på en golfbana klockan sju en ledig lördagmorgon dessutom med ett leende på läpparna. Personligen är jag ingen morgonmänniska, inte alls. Det är endast plikten som driver mig sömndrucken upp ur sängen. Sovmorgnar är en favorit och jag behöver inte ens vara trött för att somna om, jag somnar om bara för att det är så skönt. I morse vaknade jag 5:40 för att Hasse skulle till jobbet. På mitt schema stod: "Sovmorgon." Ovilligt inser jag att jag inte vill somna om. Istället började jag att läsa en bok. Efter ett tag kom jag på att vi får tidningen på lördagar. En lycklig Leika slog följe med mig till brevlådan. Dimman låg tät och bygget såg ut som på bilden klockan sju när jag passerade. Bygget är alltså min golfbana...

 

Någon av tonåringarna hade ritat ett gäng hjärtan på en spikläkt. Antagligen en av byggsmurfarna. Ofta leker jag med tanken att arkeologer kommer att finna vårat hus om x antal år. De kommer att hitta många olika meddelanden. Vi skriver ibland ner meddelanden åt oss själva för att inte glömma bort vissa moment, för att komma ihåg mått eller  ett telefonnummer som för tillfället är viktigt.

 

 

Jag ägnade min största tid åt denna gavel idag då jag i eget majestät härskade över bygget. Först fick jag skruva loss klossar som hade hållt fönster och altandörr på plats. Därefter blev det drevning och tejpning. Sedan spikade jag och Gun fast spikläkt för panelen. Själva panelen handspikas då vi inte vill få märken efter Gun. Det blir hela tiden några fördjupningar runt spiken som skjuts i av pistolen. Inte så kul att ha överallt på fasaden. Nu efteråt ångrar jag att jag inte grundmålade alla panelbitar istället. En sen blick på väderappen avslöjar regn och då är det inte ultimat att måla.

 

Vi kommer att få ett stort behov av möbler både ute och inne. Huset blir på nära 200 kvm och altanen landar på runt 130 kvm. Jag svarade på en Blocketannons. Det rörde sig om en utemöbel. Åtta positionsstolar, ett stort bord med två iläggsskivor, en dynbox och åtta dynor. Möbeln, framförallt bordet är i behov av att få träffa en slipmaskin. Min plan är att det får bli mitt vårprojekt när vi har flyttat in i huset. Det borde vara en baggis att slipa av och lacka om efter att jag har varit med och byggt ett helt hus. Eller? Vid Hasses hemkomst fick Chevan ut och jobba . Den sväljer det mesta den bilen. Just nu är den lite ledsen och vill ha service. Hasse får ta ledigt från bygget och måna om bilen en kväll, då kan jag passa på att studera.

 

Vi hade tänkt titta på en film och dö lite i soffan. Istället hamnade vi nere i huset. Där satt vi i varsin skön positionsstol med en filt och njöt av stillheten, månen och varandra. Veckan har varit oerhört intensiv och vi hade en hel del prat att ta igen.

 

 

 

 

 

 

 

 

Förvärvsarbete, studier och övertid

Den här veckan har gått precis som planerat. Vi hade bestämt att det inte skulle hända särskilt mycket på bygget denna vecka. Precis så har det blivit. Detta läsår kommer jag att arbeta 80%, studera vid universitetet 50% och bygga resterande %. I måndags åkte jag hemifrån 05:00 och kom hem 21:00 resten av veckan har varit mycket lindrigare. Dock var det inte förrän i går som jag kunde jobba lite på bygget. Då flyttade jag om lite virke och grundströk några panelbitar. Ikväll var lyckan fullständig när jag hoppade i snickarbyxorna, hällde upp färg och började måla. Det är så oerhört kul att bygga hus! Ni som inte har testat, gör det! Hasse har haft en sen vecka men har kunnat ägna sig lite åt ramarna till glaspartiet. Framförallt har han tagit emot besöket av Jimmy, vår kontrollansvarige som har kontrollerat att vi sköter oss. Det gör vi. Snart kommer byggnadsnämnden ut på besök för att kolla att vi inte ägnar oss åt fuskbygge. Det är jag inte ett dugg orolig för. Deras kompetens har ännu inte imponerat särskilt mycket på mig.

 

Win-win situationer gillar jag skarpt. Vi har kunnat skapa en sådan här på gården. Hasses föräldrar är hundmänniskor. Erik som är född på gården har alltid haft hund ända sedan barnsben. Dock var Inger något misstänksam mot Leika i början men snart märkte hon att Leika är snäll om man är snäll själv trots att hon är schäfer. Min mamma är rädd för hundar men mina hundar har hon tack och lov alltid accepterat. "Vickans hundar är inte farliga."  Nej, inte om man själv är snäll. Nåväl, tillbaka till win-win situationen. Det är ett tillstånd där alla inblandade vinner på det som sker. Inger och Erik skulle vilja ha en hund igen men de har inte riktigt tid (pensionärer är oerhört upptagna, särskilt dessa två). De tar hand om Leika under dagarna när vi jobbar. Leika har sällskap. Erik kommer ut på sina skogspromenader och Inger får njuta av Leikas sällskap. Vi kan med gott samvete jobba. Inger och Erik anser att de får godbitarna av Leika utan att behöva ta ansvaret. Dessutom är det skönt att hon finns på gården och vaktar istället för att vara inlåst när vi är på jobbet.

 

I början var jag tveksam till hur fönstren öppnas. Nu är jag hur nöjd som helst. Man kan vädra på ett enkelt sätt utan att det regnar in.

 

Dessutom kan man vända på dem och stå inne när de putsas. Tänk om vi dessutom kan hitta en vänlig själ som gärna putsar dem åt oss. Då vore lyckan fullständig. Det kanske går att skapa en till win-win situation. Vi hittar någon vars största hobby är att putsa fönster som får komma till oss och putsa, eller?

 

Efter att jag hade målat mina grundmålade panelbitar med riktig färg, bar jag fram ett gäng omålade panelbitar. Faktiskt räknade jag. Det blev 76 panelplankor. Planen är att de skall grundmålas i morgon. Huset kommer att få en klädd takfot och lejonparten av panelbitarna kommer att hamna där. Undra vad det då kallas. Panelfotspanel? Jag hoppas bara att Hasse och jag lyckas att fortsätta hålla våra förkylningar stången. Båda tonåringarna har varit sängliggande i omgångar under veckan. På jobbet snorar, hostar och nyser folk på mig dagarna i ända. Hasse och jag preparerar oss med allehanda huskurer. Framförallt kör vi med psykologi: "Jag är frisk." Tron kan försätta berg.

 

 

 

 

Högsommarvärme

Pill, pill, pill. Det är vad Hasses dag har bestått av. Han har vägt in ramarna till glaspartierna så att de är i våg. Idag har det varit högsommarvärme och aluminiumramen böjde sig som en banan i värmen. Alltså kan man inte skruva den på plats när solen ligger på. Dessutom är det bra att ha karmskruvar, någonting som kommer att köpas imorgon. Hasse konstaterade på kvällen att det syns inte att han överhuvudtaget har jobbat idag. Sanningen är att han har varit konstant sysselsatt med att väga in ramarna och som vanligt gjort ett toppenjobb.

 

Jag har farit som en flipperkula på flera olika uppdrag och ärenden. Lite panel har jag hunnit få på plats. Just nu längtar jag efter att få tillbringa en hel dag på bygget utan alla dessa avbrott.