Låsbart

Idag kom bärfisarna till bygget. Nej, inte insekterna utan familjens två yngre förmågor. Deras uppdrag var att bära in läkt som ska sitta i innertaket. Vid middagsbordet diskuterade vi språk och att vårt svenska språk har många ord som låter lika men betyder olika (homografer) och läkt är ett av dem. Har jag fel lär säkert någon höra av sig på bloggen och gnälla.

 

Paketet med läkt ska flytta in här.

 

Efter ett tag såg det ut så här. Lite jobb har de kvar till i morgon. Den som spar han har... Varje planka, eller, läkt är över fem meter. Därför vill vi att de bär tillsammans en i var ände. Nu är det risk för att fönster är i vägen, inte så bra...

 

Plötsligt ligger vi en dag före i planeringen. Inte dumt. Hasse trodde att glaset skulle komma i först i morgon men arbetet flöt på bra för honom. Vips var alla rutor i. Själv satt jag mest nerbäddad i en skön trädgårdsstol med filtar och övervakade jobbet. Någon måste vara arbetsledare, eller? Febern släppte under dagen och i morgon är jag fit for fight igen!

 

Det blir inga bra bilder i mörker, jag vet. Jag kunde bara inte låta bli att ta bilder. Känslan av att ha ett låsbart hus går inte att beskriva. Någonting som de flesta tar för givet och vi har verkligen kämpat för detta ögonblick. Ytterligare en milstolpe på bygget är nådd. Härligt! I morgon ringer Hasse larmbolaget och får bygget larmat.

 

Leika ligger och tar igen sig. Hon lyckades med konststycket att springa rakt in i ett av glasen... Det tog tvärstopp! Vi får vänja oss vid att ha väggar, dörrar och fönster nu. Visst var det praktiskt när vi likt spöken kunde gå rakt igenom väggarna. Dock är det oerhört skönt att nu behöva öppna en dörr för att komma in.