Dags för insidan

Igår skulle jag börja byggdagen med att ta ett kort av huset från framsidan. Genast kom linslusen Leika och ställde sig i vägen.

Efter lite övertalning flyttade hon sig och jag kunde ta kort. Nu börjar det se ganska färdigt ut. Skenet bedrar. Snörasskydd, stuprännor, salning, foder och fönsterbleck saknas på flera ställen. Det struntar vi i, nu ska vi ägna oss åt insidan. När andan faller på kan det bli lite utearbete, inte just nu. 

Jag har lärt mig och lär mig oerhört mycket under denna byggprocess. En del saker vet jag egentligen redan men har aldrig funderat på särskilt mycket. Bergvärme till exempel. Här ser man hur den gjutna betongen leder upp värme från underjorden och smälter undan snön. En sak som jag i normala fall inte reflekterar över.

Hasse svetsade de fyra hjulen idag. 

De ska sättas på ställning var tanken. Vi får tänka om. Ställningen blir för hög och dessutom fattades det lite, lite plats för att hjulen skulle komma på plats. Ja, vissa av rören fungerade det på men inte alla. Nu köper vi nya rör i lagom längd som får bli hjulförsedda fötter. Sedan ska vi kunna jobba från ställningen inomhus. Tanken är att det ska spara tid och vara praktiskt att jobba med innertaket från ställningen.

Jag ägnade mig åt värsta pilljobbet. Glaspartierna skall drevas på insidan med den plastade drevremsan. Den ska sitta innanför dessa vinkeljärn, precis som bilden visar. Det var inte bara dessa två vinkeljärn utan  ett helt gäng. Efter mycket pill gick det vägen och nu är det stora glaspartiet färdigdrevat.

Runt alla dörrar och fönster sitter plastbitar. Man passar in dem i spåret som finns i fönstret, häftar fast med häftapparaten och tejpar. Himla smidigt och bra. Till glaspartiet finns inte någon sådan enkel lösning. Här fick jag skära till plastremsor och sedan tejpa i vinkeln mellan ramen och väggen. Den polkagrisrandiga tejpen har jag redan brottats med en hel del men då på plana ytor vilket har varit en barnlek. Tejpen är oerhört klistrig och effektiv. Särskilt när den hamnar där den inte skall vara. Halva glaspartiet blev tejpat. Resten får jag nog ägna mig åt i kväll. Vi bröt tidigt från bygget. Det är inte var dag man kan uppvakta en 75-åring särskilt inte när kalaset hålls i samma hus som han är född i. Den chansen ville vi inte försitta. Planen var att vi skulle ta en längre matrast = kalas. Maten var god och umgänget så trevligt att planen grusades. Vid mörkrets inbrott tackade vi för oss, gick ner till bygget och plockade ihop för dagen.