Kontrollmätning

Precis när vi skulle till att regla upp köksväggen händer någonting som aldrig någonsin har inträffat. Jag hör mig själv säga:

-Hasse, ska vi inte kontrollmäta avståndet på väggen.

Min magkänsla hade dessvärre rätt. Trots alla minutiösa mätningar stod väggen fel. Jag minns att vi hela tiden pratade om de tre skivorna som skall läggas till på regelmåttet. Varje skiva är 12 mm alltså 36 mm plus  2 mm för att ha lite att vinka på när vi sätter köket. Detta resulterar i 38 mm. Väggen stod således 38 mm för nära köket. Vi fick flytta hela härligheten och börja om . Trösten är att vi inte hade hunnit bygga hela väggen med isolering och 4 skivor. Här är den i alla fall.

Vi satte den första skivan någonsin på en yttervägg. En milstolpe för oss. Sedan hejdade vi oss. Troligtvis orkar inte spånet hålla köksskåpen som skall sitta på vägg. Alltså är det bästa att förstärka väggen innan alla skivor kommer på plats. Vi vet inte exakt hur högt vi måste förstärka då vi inte vet hur skåpens fästanordningar ser ut eller hur högt dessa sitter. Det blir vi varse i morgon när köket anländer 7:00. Tidig revelj med andra ord.

Här blir det entré. Nu med alla pinnar i taket.

Vi pinnade klart även mot tvättstugan.

I dessa glassbyttor kommer spottarna att placeras. 

Äntligen byggsemester

Leika var nog ganska nöjd med att få vila lite på bygget efter en skön springtur i regnet. Hon ägnade sig åt springandet och jag åt promenerandet. En lagom arbetsfördelning enligt min mening.

Egentligen gick Hasse på semester redan igår. Väckarklockan ringde tidigt i morse precis som en vanlig arbetsdag och för Hasses del var det sanningen. Han ställde upp och jobbade extra semestern till trots. Tack och lov slutade arbetsdagen under tidig eftermiddag. Vår byggsemester har därmed börjat. Här möts den viktiga köksväggen in. Det måttet är superdupernoga. Ett perfekt uppdrag åt Hasse som ÄLSKAR att mäta och är superdupernoga. 

Vi har satt pinnar i taket. Hammarband och syll på plats. Innan vi övergav bygget för att fira vår årsdag tittade Hasse på en ritning och fick kalla kårar. I verkligheten ligger köksväggen nästan i linje med tvättstugeväggen. På ritningen diffar de. Hasse fick någonting jagat i blicken och jag lovade att vi börjar morgondagen med att kontrollräkna och kontrollmäta. Det kommer vi inte att behöva. Jag kom på att köket inte är original utan omritat, ganska rejält och ritningen som Hasse tittade på är inte uppdaterad. Alltså har vi gjort rätt. Dock kommer det att bli intressant att se om Hasse går med på att regla upp köksväggen eller om han vill kontrollmäta. Vi har mätt x antal gånger och räknat dubbelt så många alltså 2x gånger. Nej, jag klagar inte. Jag är tacksam över att han är så noga. Gick vi efter mina mätningar skulle det lutande tornet i Pisa te sig rakt i jämförelse. Överhuvudtaget är jag glad och tacksam över att få dela min vardag med Hasse. Vi har aldrig tråkigt tillsammans och är sällan tysta våra samtalsämnen tar aldrig slut. Ofta hoppar vi mellan olika ämnen utan att tappa varandras trådar. I 11 år har vi känt varandra och idag fyller vi sex år. Jag är redo för sex år till.

Leikas nya vän

Leika har fått en ny vän, elektrikern. Han klappar och pratar gärna med henne. När hon sitter vid honom och blir omklappad blänger hon surt på mig precis som om hon säger: "Titta här matte, han har tid med mig. Det här är min nya vän."

 

Det kommer in el i taket.

 

I väggar.

 

Massor av eltåtar.

 

Vilken tur att det inte är jag som skall koppla samman alla dessa då skulle vi bara få mörker. Det märks att vår elektriker har gjort det här förut. Han jobbar på målmedvetet men har ändå tid för lite småprat och skratt.

 

Köket har fått sig en duvning.

 

Takfoten har fått tåtar. Nu kan vi bygga igen den, skönt. Vi har redan fått ta bort ett getingbo och vill inte få fler hyresgäster som inte betalar för sig.

 

Jag skulle åka bort ett par dagar och för att hålla elektrikern med jobb ribbade vi klart det sista i ungdomsskeppet kvällen innan jag åkte.

 

Även en syll kom hastigt på plats.

 

Samt den delen av väggen som elektrikern behövde för att dra el.

 

I min barndom när vi var på landet åkte pappas blåställ på och han ägnade sig åt något av alla sina projekt. Ibland fick även jag vara med och hålla i någon planka. En dag hade jag otur. Han hade köpt en alldeles ny tumstock som jag råkade knäcka. Då drog han in min veckopeng och det sved. För någon månad sedan hade jag sönder min första tumstock sedan 8 års ålder. Hasse halade bara fram en ny och konstaterade att det är en förbrukningsvara samtidigt som han nämnde en siffra på hur många tumstockar som han hade haft sönder sedan vi började bygga huset. Jag fick ingen indragen veckopeng den här gången, skönt.  Det här måttbandet kom en vän förbi med en kväll tidigare i veckan som hade hört min berättelse om tumstocken. Det är inte bara Leika som har fått en ny vän utan även jag tack vare husbygget.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skivor, skivor, skivor

Ytterligare ett paket fick öppnas. Denna gång var det dags för våtrumsgipset att se dagens ljus, eller fermacellskivorna som de heter. Riktigt tunga skivor är det!

 

Vi började med det lilla badrummet.

 

Vi gjorde försänkningar för varje skruv.

 

Skruv på plats. Men hur tätt skall de sitta?

 

25 mm!? Nej, så tätt sätter vi inte dem. Kan de mena 250 mm? Det bestämde vi oss för i alla fall.

 

Här är första hela väggen klar.

 

Här är det nedre varvet klart. Vår elektriker kom på besök och vi diskuterade vad vi vill att han gör. I första hand vill vi ha hjälp med våtutrymmen, kök och belysning i takfot. Dessutom fick vi berätta vad vi ville ha strömbrytarna. Inte helt lätt!

 

Vi påbörjade det stora badrummet.

 

Arbetsdagen avslutades med att vi bestämde var vi vill att belysningen i takfoten skall sitta. Den märktes ut så att elektrikern vet var han skall borra och dra el.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tacksamt arbete

Vi började dagen med att kortla för att ha någonting att fästa skivorna i.

 

Det var nästan som julafton när detta stora paket öppnades. Dags för ett nytt moment. Skivning i ungdomsskeppet.

 

Här har vi skivat det undre första varvet i Mys rum.

 

Låtaillasågen fick jobba när trianglarnas vingar kapades för att få dit skivorna.

 

Här sätts det övre varvet.

 

Klart! Nu ska det bara köras ett varv med gips på. Sedan isolering, spån och gips på Noahs sida av väggen. Det är ett tacksamt arbete att skiva då det ger ett snabbt resultat.

 

 

 

 

 

Midsommarafton

Vi började dagen med att glesa klart taket i Noahs rum. Sedan syllade vi, eller satte syll kanske det heter.

För att kunna sätta hammarband i taket specialtillverkade vi lite träbitar.

Det går nämligen inte att fästa hammarbandet mitt i taket då det är en vinkel där.

Trianglarna på plats.

Hammarbandet på plats. 

Reglingen mellan väggarna klar. Nu är det bara kortlingarna kvar. De får vänta till nästa dag. Vi måste fira midsommar. 

Sommaren är i full gång och precis som förra sommaren kommer besökarna. Kul tycker vi och pausar från bygget. De flesta som kommer är dessutom bloggläsare och vill uppleva bygget i verkligheten. Extra kul tycker jag samtidigt som jag förundras över att de orkar läsa bloggen. Den skapades helt av egoistiska skäl vi ville dokumentera och minnas. Jag valde att göra den officiell för att dela med mig av vår härliga resa som vi gör. Än så länge ångrar jag inte beslutet. Den här besökaren läser troligtvis inte bloggen. En harpalt kom på kvällsvisit och lät sig fångas på bild.

Vybyte

I lördags bytte vi vy. Vi övergav den här vyn.

Hej då bygget!

Vi bytte till den här vyn istället.

Den här.

Leika stornjöt där hon hängde ut över bilen hela dagen. Vi ägnade hela dagen åt veteranbilsrally. 

Det här är utsikten jag njuter av varje dag då jag åker till jobbet och hem igen.

Vi har reglat klart långskeppet. Till höger blir vårat sovrum. Till vänster närmast kameran blir vår klädkammare och längst in badrummet.

Vi har flyttat på material, igen...

Nu går det att röra sig i vardagsrummet igen. 

Vi har ribbat halva ungdomsflygeln och kört bort byggsopor.