Golvspån blir salning

Vi går mot ljusare tider. Nu börjar det märkas att dagarna blir längre och det tycker jag är ljuvligt. I helgen var det dags att räkna fåglar. Vår fågelmatare som skymtar i bakgrunden brukar vara välbesökt. Dock inte i helgen. Fåglarna passade troligen på att äta när jag tittade åt ett annat håll.

 

Hasse har återigen fått ägna sig åt tålamodskrävande pilljobb. Han fick plocka bort kakelplattorna från väggen för att Otto skall kunna bygga vidare på väggen. Från början skulle vi bara ha kakel bakom kaminen. Sedan kom vi på nya och dyrare tankar. Ytterväggen i köket är täckt med kakel och ytterväggen i vardagsrummet kommer att gå samma öde till mötes. Det har spånats också. Nu är ytterväggen vid lilla glaspartiet redo för gips.

 

Vi fick inte med någon färdig salning till glaspartierna vid husleveransen av den enkla anledningen att ingen visste riktigt hur det skulle se ut. Nu har vi inhandlat golvspån (på Fiskarhedenvillans räkning)  som får bli salning runt glaspartierna.

 

Här har gaveln börjat kläs i spån.

 

Sovrummet är här klart för tapetsering. Jag passade på att ta en bild från ovan vilket gör att rummet ser väldigt litet ut.

 

Efter jobbet idag plockade jag upp tapeterna som hade kommit. Hasse är inne i en trökvecka igen, vilket inte hindrar mig från att härja i egen regi på bygget. Det är inte lätt att fotografera i mörker och få rätt färger. Här ser tapeten grå ut men den går i lila. Jag hann göra första väggen innan klockan sprang från mig.

 

 

 

 

Glädjeskutt och halksockor

I min ungdom tränade jag karate. Min tränare hävdade bestämt att själen sitter i magen. Riktigt var den sitter vet jag inte däremot är jag fullt och fast övertygad om att jag har en själ. Varje dag den här veckan när jag har tagit på mig ytterkläderna för att åka hem från jobbet, då har det skuttat till i magtrakten av glädje. Jag ska HEM. Då kan man fundera på vad det är som skuttar i magen. Själen? Här är en bild från en av övningarna under veckan. Eldning.

 

Eldning betyder röjning och städning. Det har även flyttats på material. Vilken gång i ordningen? Ingen aning. Just nu står kaminen på fel ställe. Pallgrodan är värd sin vikt i guld. Utan den hade alla omflyttningar varit hur jobbiga som helst.

 

Jag saknar elektrikerns stege, den har jag haft enorm stor glädje av. Många gånger har han valt att låta den stanna kvar när han har försvunnit på ett annat jobb. Dessvärre inte denna gång. Tur att Henrik har lånat ut sin trapptrapp åt oss. En oerhört smidig och stadig stege. Spackling och slipning av sovrummet har fortsatt under veckan. Nu börjar jag se slutet på arbetet. Vi har lyckats med bedriften att välja ut tapeter till sovrummet.  Återigen har jag förundrats över hur olika behandlad man kan bli i egenskap av kund. Först åkte vi till den kedjan där vi tidigare har fått både bra service och bra pris. Inne i butiken stod det två anställda. De var mer intresserade av varandra än oss kunder. Det flamsades, ringdes samtal och surfades ivrigt på telefonerna. Oss varken de såg eller hälsade på. Vi hittade rätt tapet och tog kontakt med dem. De kunde ge oss max 10% vilket jag fnös åt. Väl hemma kikade jag i min telefon där ett sms väntade. Ett erbjudande om att köpa tapeten med 25% rabatt hos konkurrenten. Idag åkte vi dit. Här fanns det också två anställda. De var mer intresserade av sina kunder än av varandra. Vi fick finfin service och  25% rabatt. Helt i min smak!

 

Nu är vi i mål med all takpanel. Skönt!

 

Leika har varit moloken. Golven är på tok för hala för hennes tassar. Hon har halkat runt och sett eländig ut. Mina negativa åsikter om hundkläder har omvärderats. En dag köpte jag halksockor till Leika. Jag satte mig ner och förklarade för henne att hon skulle ha dem på tassarna för att få bra grepp. Genast lade hon sig ner och sträckte upp tassarna för påklädning. Lyckligare hund får man leta efter. Hon är hur nöjd som helst över sina halksockor. Nu kasar hon inte runt längre utan får bra grepp.

 

 

 

 

Sista takpanelen påbörjad

Här pågår spackling i det blivande sovrummet för fullt. Fortfarande har vi inte en aning om hur väggarna skall prydas. En ovanlig situation. Hitintills har jag alltid vetat hur slutfinishen kommer att se ut när jag spacklar. Det börjar bli hög tid att besöka en tapetaffär.

Titta, nu är det färdiggipsat i klädkammaren. Jag har alltid haft en förkärlek för rejäla gammeldags garderober, alltså klädkammare. Nu har dessa fått en renässans och genast skall de ha ett nytt engelskklingande namn. Jag nöjer mig med att säga klädkammare. Hasse har tidigare sagt skrubb. För att få  honom att sluta med detta har jag lovat att måla takfoten röd istället för grå. Alltså heter det klädkammare i detta hus.

 

Titta nu är sista takpanelen påbörjad! Vi hann med mer denna helg än vi hade tänkt oss. Det är bara att tacka och ta emot! Vilket rum som nu pryds med takpanel? Klädkammaren.

 

 

Städdille

- Flugorna ska fläka sig om de försöker landa, sa min mormor. Med detta menade hon att det var städat om flugornas sex ben åkte åt varsitt håll. Annars var det inte städat. Min mamma är av samma kaliber som min mormor var. Själv har jag inte sprungit runt som en Filifjonka med olika dammtrasor i nävarna på en ändlös jakt efter damm. Visserligen har jag gillat ett välstädat hem men utan överdrifter. Nu är läget annorlunda. Plötsligt är det kul att städa. Konstigt men sant. Just nu sitter jag vid köksbordet och väntar på middag. My och hennes väninna lagar mat för fullt. Jag njuter av stunden. Ute viner vinden. Inne doftar det gott av mat. Hasse och jag sitter i vårat egenhändigt byggda hus och bara är. 

Det har gipsats mer i sovrummet. Snart klart.

Klädkammaren är nu helt klar för gips. Bilden är tagen i klädkammaren med utkik mot sovrummet.

Sista väggen i sovrummet är påbörjad. Jag kommer troligtvis att kunna börja spackla på bred front i helgen

Dubbelt pluggrace

Detta är ett av alla hål som finns i fönsterkarmarna.

De pluggas igen med en liten plastplugg. Under helgen har det körts dubbla pluggrace. Dels i karmarna men även mer abstrakt i form av fysik och bedömning. Jag blir aldrig fullärd.

 

Från början hade vi ett gäng med gips- och spånbuntar. Nu minskar det i de sista buntarna. Skönt men samtidigt sorgligt. Det saknas nämligen skivor, föga förvånande. Vi får ringa till Fiskarheden och be om fler.

 

I början av helgen var det besvärligt att komma in i klädkammaren. Nu är det röjt och väggarna är nästan klara. Det sitter nu isolering nästan överallt i väggarna och spånskivor.

 

Halva sovrummet är färdiggipsat. Jag började skratta när nockskivan högst upp till vänster i bild inte passade in på första försöket. Utegipsskivan i nock på samma vägg var nämligen riktigt vresig att sätta. Tack och lov var inte denna skiva lika vresig utan gav sig snabbt efter lite filning med surskrubben.

 

Leika har fått vara ute och stojat i snön under dagen. Hon får inte vara på bygget längre. Hennes hud mår inte så bra av betongdammet från plattan. Dessutom drar hon in byggdamm i vår bodel.  Hon har det mycket bättre här på trägolvet i köket.

 

Rusig av lycka

Idag är jag rusig av lycka. Ja, jag är en obotlig optimist och är oftast en lycklig individ. Vissa dagar slår det över och jag blir rusig av lycka. Denna dag är en sådan dag. Just idag har jag återförenats med mina underbara elevgrupper efter nästan tre veckor. Lika skönt som det är när ett lov börjar lika härligt är det när lovet är slut och jag får återförenas med eleverna. Återigen glömmer vi bort tid och rum, kastar oss in i livliga diskussioner och kommer ut sent till rasten. Återigen skrattar vi tillsammans. Återigen får jag höra: "Tack för en kul lektion." Jag har världens bästa jobb, visserligen underbetalt men grymt kul. Jag är med och formar morgondagens samhälle och känner mig lugn och trygg då dessa elever kommer att göra ett grymt bra jobb med framtiden.

 

 Det är inte bara första dagen tillsammans med eleverna efter lovet det är även fredag. En mycket trevlig och bra dag som är början på en ny bygghelg. Alltså ännu en anledning till lycka.  Hemfärden från jobbet var härlig. Jag summerade en lyckad arbetsdag och såg fram emot en fikastund tillsammans med familjen. Bilden är tagen från fikastunden och i bakgrunden eldas det för fullt.

 

Grädden på moset denna dag var Bygg-Smurfan som kom på besök under kvällen. Det är härligt att hon får uppleva huset som hon har varit med och skapat. Med andra ord har det varit en fulländad dag då det är lätt att bli rusig av lycka.

 

Alla har vi våra dagar då det ligger nära till hands att identifiera sig med åsnan Ior. Dessa byggdagar har en gammal sång med Lill Lindfors dykt upp i mitt huvud:

 

Musik ska byggas utav glädje

Text : Björn Barlach
Musik : Lill Lindfors

---

Musik skall byggas utav glädje
av glädje bygger man musik.
Musik, det får ni ändå medge
gör glädjen ännu mera glädjerik.
Mitt hus är byggt av båda dera',
mitt hus det la' dom grunden till
för flera tusen år sen eller mera,
så stig in känn er som hemma om ni vill.

Mitt hus är sju oktaver högt
cirka sexton takter brett.
Som skorsten har jag en dragbasun
och ena flygeln
är en spinett.

En vägg består av symfonier
entrén är ett preludium.
Här mår jag bra, hur känner ni er?
Vi bygger ständigt till så får ni rum.
Musik skall byggas utav glädje
av glädje bygger man musik.
Musiken den föddes får ni medge
ut ur ekot av vårt allra första skrik.

En sockerbagare här bor i staden.
en jungman Jansson, hej och hå!
Dom dekorerar själva fasaden
när jag var liten
med socker på.

Sen kom det duktigt folk från trakten,
vars arbetsdiciplin är hård.
Här hör ni dom som håller takten
dom jobbar, som man säger på ackord.
Musik skall byggas utav glädje
av glädje bygger man musik.
Musik det får ni ändå medge
det gör glädjen ännu mera glädjerik.

Musik det får ni ändå medge
gör glädjen ännu mera glädjerik.
Musik det får ni ändå medge
gör glädjen ännu mera glädjerik.

I mitt huvud har texten varit lite annorlunda, som: "Vårt hus skall byggas utav glädje, med glädje bygger vi vårt hus ." Detta har fått mig på rätt spår och glädjen har kommit tillbaka.

Jag tog en bild utifrån under kvällen. Här är det som fortfarande är bygget. Vi ser det blivande vardagsrummet.

 

En till bild tagen från samma plats men åt ett annat håll och här är det inte en byggplats utan ett vanligt och fullt fungerande kök.

Vad händer just nu, förutom fika, eldning, förvärvsarbete och besök? Vårt sovrum genomgår en förvandling. Nu är det första lagret av skivor klart.

 

Nu är det klart för gipsskivor.

 

Dock har vi en nöt kvar att knäcka. Ytskiktet. Vi har ännu inte valt tapeter till sovrummet. Hasse tyckte att han hade en lösning. Jag höll inte med. Det brukar inte vara några problem för oss att enas men ibland gillar vi olika. Han hade hittat en i mitt tycke blommig, glittrig hej och hå tapet. Själv har jag ännu inte kommit med något motdrag. Lugn, bara lugn, det kommer.

 

Just nu ser vår klädkammare ut på detta viset. Inte särskilt upplyftande. Snart blir det mycket bättre.

 

 

 

 

 

Brevlåda

Vår brevlåda har kommit på plats. En alldeles vanlig, totalt oglamorös svart tingest. Ändå väldigt efterlängtad och skön att se. Den är ett bevis på att vi bor i huset. Ett skönt och härligt bevis.

 

Jaha, vad är nu detta? Chevan på plats framför glaspartiet med Leika i skuffen. Vad är på gång?

 

Det dags att plocka ner byggnadsställningen som vi har haft inomhus. Ett nytt avslut som vi länge har sett fram emot. Plötsligt när ställningen nästan var helt nerplockad greps jag av en underlig saknad. Jag fick samma känsla som när man skall ta avsked av en kär vän. Hasse kände likadant. Konstigt, sentimental över en gammal byggnadsställning.

 

Trots saknaden var det skönt att stuva undan ställningen.

 

Pusslet är lagt. Det föreställer Brooklyn bridge. Vi har de senaste kvällarna kikat på ett par filmer och denna bro har figurerat i de flesta. Lustigt hur man uppmärksammas på saker i sin närhet.

 

Vi har eldat en del.

 

Här har vi förberett sovrummet för innertak.

 

Hasse skjuter fast de sista spikarna i panelen. Nu är sovrumstaket på plats. Då är det bara taket i klädkammaren som är kvar att sätta.

 

 

 

 

 

 

Två frågor

Vi är i full färd med julpusslet. Livet består inte bara av att bygga hus utan även av att lägga pussel. Visserligen är dessa två aktiviteter ganska lika varandra men ändå väldigt olika.

 

Den senaste tiden har det framförallt ställts två frågor från omgivningen. Första frågan är ganska självklar: "Hur känns det att bo i huset?" Det ärligaste svaret är: "Overkligt." Vi förstår varken att vi bor i huset eller att vi har byggt det. Nu bor vi inte i hela huset då en del fortfarande är en byggarbetsplats, själva "bodelen" av huset är inte förknippad med bygget för oss. Det är som om bygget är någonting annat och den färdigbyggda delen av huset är någonting som skiljer sig helt från det vi byggt, från byggplatsen. Jag har svårt att förklara detta och det är säkert svårt att förstå för utomstående som inte har varit med i processen. Min familj förstår precis hur jag menar och det är skönt.

 

Den andra frågan som ställs är: "Visst kommer du att fortsätta med bloggen?" Denna fråga har förvånat mig men jag blir alltid lika förvånad när personer i min omgivning kommenterar bloggen. Jag har aldrig förväntat mig några läsare utan ser denna blogg mer som en dokumentation över bygget. Sonen har berättat att ett arbete är aldrig klart förrän verktygen är tillbaka på sina platser och man har städat efter sig. För mig tillkommer hela tiden ett moment, bloggeriet. Inget arbetsmoment på bygget är klart förrän jag har bloggat. Denna blogg skrivs bara i ett högst egoistiskt syfte och det är för att jag vill minnas vad vi har gjort, hur vi har gjort och när detta gjordes. För mig är det oerhört smickrande att bloggen har fler läsare än min mamma och närmast sörjande. Självklart kommer bloggen att fortsätta. Huset är inte klart! Jag har mer att dokumentera efter att huset är klart. Då ska carporten på plats, trädäcket skall förfärdigas och sedan kommer kronan på verket. Trädgården.

 

I köket har vi en plastvägg. Vad händer bakom denna?

 

Vi sätter dit taket.

 

Leika njuter ute i solskenet.

Idag kom vi upp i nock!

Överdraget till grillen har hamnat en smula fel.

Tak, tak, tak, en skön syn!

Här har vi takmötet. Nu är vi ruskigt sugna på att riva ner plastväggen för att få skåda takmötet. Tanken på allt byggdamm får oss att avstå. Inte kul att få in det i bodelen.