Två frågor

Vi är i full färd med julpusslet. Livet består inte bara av att bygga hus utan även av att lägga pussel. Visserligen är dessa två aktiviteter ganska lika varandra men ändå väldigt olika.

 

Den senaste tiden har det framförallt ställts två frågor från omgivningen. Första frågan är ganska självklar: "Hur känns det att bo i huset?" Det ärligaste svaret är: "Overkligt." Vi förstår varken att vi bor i huset eller att vi har byggt det. Nu bor vi inte i hela huset då en del fortfarande är en byggarbetsplats, själva "bodelen" av huset är inte förknippad med bygget för oss. Det är som om bygget är någonting annat och den färdigbyggda delen av huset är någonting som skiljer sig helt från det vi byggt, från byggplatsen. Jag har svårt att förklara detta och det är säkert svårt att förstå för utomstående som inte har varit med i processen. Min familj förstår precis hur jag menar och det är skönt.

 

Den andra frågan som ställs är: "Visst kommer du att fortsätta med bloggen?" Denna fråga har förvånat mig men jag blir alltid lika förvånad när personer i min omgivning kommenterar bloggen. Jag har aldrig förväntat mig några läsare utan ser denna blogg mer som en dokumentation över bygget. Sonen har berättat att ett arbete är aldrig klart förrän verktygen är tillbaka på sina platser och man har städat efter sig. För mig tillkommer hela tiden ett moment, bloggeriet. Inget arbetsmoment på bygget är klart förrän jag har bloggat. Denna blogg skrivs bara i ett högst egoistiskt syfte och det är för att jag vill minnas vad vi har gjort, hur vi har gjort och när detta gjordes. För mig är det oerhört smickrande att bloggen har fler läsare än min mamma och närmast sörjande. Självklart kommer bloggen att fortsätta. Huset är inte klart! Jag har mer att dokumentera efter att huset är klart. Då ska carporten på plats, trädäcket skall förfärdigas och sedan kommer kronan på verket. Trädgården.

 

I köket har vi en plastvägg. Vad händer bakom denna?

 

Vi sätter dit taket.

 

Leika njuter ute i solskenet.

Idag kom vi upp i nock!

Överdraget till grillen har hamnat en smula fel.

Tak, tak, tak, en skön syn!

Här har vi takmötet. Nu är vi ruskigt sugna på att riva ner plastväggen för att få skåda takmötet. Tanken på allt byggdamm får oss att avstå. Inte kul att få in det i bodelen.