Nu kommer regnet

Idag var det äntligen dags för musbandet att komma på plats. Här är det My som med van hand sköter skruvdragaren. Vi har god hjälp av både henne och hennes bror Noah med detta bygge. Det är två duktiga ungdomar. En dag kommer vår familj att kunna titta på vårat hus och säga: "Titta det här har vi byggt tillsammans."

 

Nu är musbandet på plats runt hela västra huskroppen. Huset blev plötsligt väldigt feminint med sin lilla kjol.

 

Förutom musbandet ägnade vi tjejer oss åt gipsning och polkagristejpning.

 

Lite mer gipsning.

 

Under tiden hjälptes killarna åt med gaveln.

De reglade upp hela övre delen av gaveln idag. Det kan reta mig när jag står och tittar på vad som har gjorts. Från marken ser det så enkelt ut. I verkligheten är det ett tidsödande jobb. Upp på stegen, mät. Ner från stegen. Mät och såga. Upp på stegen och spika fast. Mät. Ner från stegen osv. De har också ställt takstolen i lod. Duktiga grabbar!

 

Leika fick en fäll under ett av våra "bord" där det var torrt. Vi har haft en enorm tur med vädret under hela byggtiden. Det har knappt kommit något regn alls men nu kommer regnet. Leika är en omplaceringshund. Hon kom till oss för fyra år sedan då hon var lite över ett år gammal. De som hade henne från början var inte särskilt lämpliga som hundägare. Det var en strykrädd hund som kom till oss dessutom hade hon inte fått göra "hundsaker" som att ströva fritt utan koppel, bada, gnaga på ben, söka efter saker eller springa och hämta bollar/pinnar. Idag är det en frimodig dam med mycket motor. Hon är inte strykrädd längre. Den här sommaren med alla besökare har varit nyttig för henne. Vi talar hela tiden om för henne att vi har koll när det kommer någon. Skulle det vara så att vi inte uppmärksammar en besökare innan henne, då ger hon skall och raggen åker upp. Varje gång hon skäller blir jag lika förvånad då hon oftast är tyst. Jag skulle inte vilja vara oinbjuden och träffa på henne.

 

Huset i regn, ett regn som skall fortsätta i morgon. Vi får anpassa jobbet efter det. Skönt att det finns en torr del i huset.

 

 

 

 

 

 

 

 

Konsten att äta 18 elefanter

 

Det blev ingen vidare kvalité på denna bild. Idag har övre delen av gaveln reglats upp. Tanken är att vi i framtiden skall ta upp ett halvmånefönster på den här väggen, därför är det nu reglat så att den installationen kommer att bli relativt smärtfri. Anledningen till att vi inte gör ett fönster från början är att en vägg kommer att hamna mitt i fönstret. Den väggen tar vi bort i framtiden.

 

Väggen ser ut så här från utsidan.

 

Idag har det kommit upp lite fönster. Egentligen skulle vi behöva jobba på med taket. Väderappen lovade regn hela dagen. Denna app har stämt oerhört väl hela sommaren men inte idag. Vi har inte fått en droppe regn och hade kunnat jobba på med taket. Det gör inte så väldigt mycket då det var kul att få dit fönster, Nu börjar det likna ett hus mer och mer.

 

Ett badrumsfönster kom också på plats. Det kommer fortfarande en hel del besök. Nu är det mest "stammisar" som kommer. De kommer med positiva kommentarer och glada tillrop, någonting som ger oss mer energi att fortsätta detta projekt. Alla är inte positiva. Jag tycker synd om människor som inte kan glädjas med andra utan blir avundsjuka istället. Tack och lov håller de sig undan och besöker inte vårat bygge. Dock får vi tråkiga kommentarer från dem. En klok väninna sa till mig: "Äsch, det får man bara ta och skaka av sig." Hon har rätt i det. Detta byggprojekt skulle kunna jämföras med att äta 18 elefanter. Konsten är att ta en tugga i taget. Vi tar en planka i taget.

 

 

 

Bondpermis

Idag har jag ägnat mig åt bakläxa. Den här väggen kommer att isoleras från insidan. Det är svårt att komma åt och isolera ordentligt i de tre facken som är högst upp till höger. Min uppgift blev helt enkelt att skära upp polkagristejpen, leta reda på skruvskallarna, skruva upp skruvarna, ta bort gipset, skära till isolering, isolera, skruva tillbaka gipset och sätta dit ny tejp. Kul? Nej, inte ett dugg men man kan inte roa sig jämt.

 

Titta! Så här ska det se ut! Nu vet jag till nästa vägg hur jag ska göra.

 

Vi tog faktiskt bondpermis idag. Vid lunchtiden packade vi ihop våra verktyg och drog ut på lite äventyr. Väl hemma igen var Hasse duktig och täckte råsponten med press. De har lovat regn och det är inte bra för råsponten. Han hann precis täcka taket när regnet kom. Under tiden åkte jag in till stan och hämtade tonåringarna vid tåget. Det är skönt att de är hemma igen.

 

 

Man kan inte hålla på och mäta ihjäl sig

Här rullas den första takpappsvåden ut i ränndalen. Vi ägnade en hel del tid åt att hitta en rulle utan klister då det egentligen skall vara en sådan i ränndalen. Enligt specifikationslistan skulle en sådan rulle finnas. Vi började räkna rullarna och insåg att vi fått en rulle med klisterkant för mycket. Efter ett samtal med Fiskarhedenvillan beslöt vi oss för att använda den.

Här är vi på andra sidan. Hasse har en skön stil.

I början mättes varje bit ordentligt och skars sedan till. Plötsligt hör jag Hasse säga:" Äsch, man kan inte hålla på och mäta ihjäl sig." Jag stirrade häpet på honom och fick hålla mig hårt i taket för att inte ramla ner. Hasse är minutiöst noga när han gör någonting. Vid snickarjobb mäts det i det oändliga. Hellre en gång för mycket än en gång för lite. Visserligen blir resultatet fantastiskt bra men det tar tid. Därför blev jag ytterst överraskad när han övergav tumstocken och skar på fri hand.

Musbandet kom idag! Härligt. I morgon kommer jag troligtvis att försöka få det på plats. Tanken är att hålla gnagarna på avstånd och det är en god idé då de kan ställa till mycket oreda. Hasse fíck besök av en mus i sin bil i vintras. Han hade köpt en påse hasselnötter. Den stod öppnad och nästan full i en drickahållare. Nästa morgon var den tom. Han började leta runt i bilen och hittade alla nötter prydligt travade i handskfacket. En fälla inhandlades och problemet var ur världen.

Kinavippsuppstagning á la Hasse. Under kinavipparna finns inget stöd mot ytterväggen. Hasse tycker att det är bättre att förekomma än att förekommas. Därför uppfann han ett eget stöd så att vippen skall klara av snö och andra påfrestningar utan att börja flytta på sig. Det kanske är helt onödigt men nu finns stödet där och det känns bra tycker jag.

Här är ena sidan av taket klart.

Här är andra sidan av taket klart. Det ser inte mycket ut för världen men var en hel del jobb. Vi hjälptes åt då det stundtals blåste ganska kraftigt.

Kvällen avslutades med lasershow. Hasse fick äntligen använda lasern. Det är det röda strecket som syns på gipset. Tanken är att mäta ut lite hjälplinjer då jag ska panela. Kanske att jag hinner börja i morgon. Det är lite tveksamt. Jag måste rätta till ett misstag i morgon och sedan gipsa andra gaveln. Resten av läkten måste också upp innan jag kan börja panela. Dessutom har jag musbandet att roa mig med.

 

 

 

 

 

En hjälpande ängel

I går var det en tuff dag. Jag går ner för räkning när värmen obarmhärtigt slår till. Dock lyckades jag med hjälp av Gun slå upp lite spikregel. Vi kallar spikpistolen för Gun då det på engelska heter nail gun. Här har jag satt dit två kilar där reglarna skall stå. Reglarna står och väntar och vattenpasset är redo.

 

Här är en regel på plats i lod.

Här ser man den färdiggipsade gaveln och reglarna som kommit upp. Jag gav upp bygget ganska tidigt denna dag. Dels fanns det inga vettiga arbetsuppgifter åt mig men i huvudsak var det värmen som knäckte mig. Istället gick jag in, handtvättade trasmattor och storstädade vårat hem. Under byggtiden har hemmets skötsel blivit kraftigt eftersatt. Vi bygger så länge vi orkar under dagarna och gör bara det absolut nödvändigaste i städväg hemma. Det var riktigt skönt att städa och få snyggt igen. Hasse var som vanligt helt otroligt duktig. Han jobbade på oförtrutet. Värmen biter inte alls på honom som på mig. I solen var det över 40 grader och han bara jobbade på. Vilken fantastisk man! Jag orkade inte ens blogga igår och då är det riktigt illa.

Det som har ställt till det lite är vinklar och vrår på taket. Huset består av tre huskroppar som sitter ihop. Mittenkroppen är lite högre än de två på sidorna. Dessutom är det en liten kinavipp längst ut på kanten. Alltså har vi takmöte där ena taket är högre än det andra plus en vipp på slutet. Mycket huvudbry har det blivit över hur detta skall snickras till. Det är lite som om vi har hamnat i en grop och inte riktigt vet hur vi skall komma ur den. Då står han plötsligt där. En ängel. Nu är det så här att jag befinner mig i en väldigt trångsint byggvärld och en ängel för mig är inte en varelse med gloria och vingar. Nej, en ängel är en utbildad snickare med hörselkåpor (gloria) och verktygsbälte (vingar). Han mer eller mindre materialiserar sig framför oss och förklarar enkelt att han har en dag över. Vill vi ha hjälp? OM VI VILL! Jag insåg snabbt att jag gjorde bäst nytta i köket. Det finns klyschor.  "Vägen till mannens hjärta går genom magen."  " Kvinnans list övergår mannens förstånd." Nu är jag inte ute efter Henriks hjärta dock var jag angelägen om hans hjälp och att han skulle stanna så länge som möjligt. Därför förpassade jag mig till köket och lagade god mat samt bakade fikabröd. Ett smart drag då han stannade hela dagen och uppskattade förtäringen. Tack snälla Henrik!

 

Här syns takmötet. Den som ser bra märker också att taken är olika höga.

 

Den ljusa delen är taket på mittskeppet. I morgon skall vi sätta papp. Förhoppningsvis hinner jag även att gipsa den andra gaveln som nu är förberedd. Vi har kommit upp ur vår grop och återfunnit arbetsglädjen. Det är så skönt!

 

 

Musband och surskrubb

I morse när jag var på väg till bygget möttes jag av två kaninungar som var på rymmen. De sprang kvickt iväg när jag närmade mig. Då släppte jag ut deras mamma Quena och rymlingarna kom genast till sin mamma och lät sig villigt fångas av mig. Här sitter hela familjen tryggt i korgen på väg till sin markbur där de tillbringar dagarna.

 

Igår lärde jag mig två nya ord. Musband samt surskrubb. Hur ett musband ser ut vet jag ännu inte men bilden föreställer en surskrubb. Den använder man för att putsa till kanterna på en gipsskiva när man har skurit och knäckt den. Tydligen skulle vi fått ett musband till vårt hus men det fick vi inte. Det skall monteras nertill för att förhindra mössens entré till hemmet. Nu ska jag tydligen regla en extra regel nertill mellan de stående reglarna. Äsch, ni får se en bild när jag kommit dit.

 

Här är Hasse i färd med att sätta dit dagens första råspontlucka.

 

 

 

 

Jag fick ett sms idag. Vår färg var färdig för avhämtning. Vi hade en del andra ärenden också till stan och det fick bli en paus från bygget på några timmar. Till Leika köpte vi ett gäng grisöron. Här ligger hon och mumsar i godan ro.

 

Hasse spikar råspont.

 

Undra vad han gör här?

 

Hasse spikar råspont.

 

Jag spikar råspont.

 

Dags för två till takstolar...

 

Var har vi lod till takstolen?

 

Här har vi lod till takstolen!

 

Efter en sen middag vandrar vi ner till bygget. Här ser man de två senaste takstolarna som sattes upp sist idag. Nu förstår även jag hur taken kommer att mötas. Då vänder jag blicken mot andra sidan av samma tak där mittskeppet skall möta det andra taket.

 

Det ser ut så här. Alltså får vi lov att såga av och bygga om de tre sista tripp-, trapp-, trulltakstolarna. Ibland verkar det som om takstolseländet aldrig tar slut.

 

 Jag vann över gavelöverdelen idag. Den blev klädd i gipsskivor precis som jag tänkt mig. Dessvärre glömde jag att fotografera underverket. Vad bra, då har jag någonting att roa mig med i morgon.

 

Egentligen kan man säga att vi bygger tre hus. Det är tre huskroppar som möts. Eftersom vi inte är så där otroligt hävliga på att bygga hus är det bra att det är tre hus. Det första vi gör tar hela tiden oerhört lång tid. Sedan förstår vi nästan hur vi skall göra till hus nummer två för att sedan fått upp farten ganska skapligt till hus nummer tre. Övning ger färdighet.

 

 

 

 

 

 

 

 

Övergivna

Vi blev övergivna idag. Vid lunchtiden åkte ungdomarna ifrån oss. Innan de åkte hann de med ett par timmar på bygget. Här syns My som byter ut skruvar. Den arbetsgivare som i framtiden anställer henne kan skatta sig lycklig. Hon arbetar både snabbt och effektivt. Under arbetets gång underhåller hon sina arbetskamrater med intressanta anekdoter. Det rör sig om vitt skilda ämnen till exempel hur länge en kackerlacka kan leva utan huvud och att de har hjärna på olika ställen i kroppen.

 

Jag började att sätta gipsskivor på gaveln under taket idag. Då var det bra att ha fötter. Gipsskivan fick balansera på den undre gipsskivan och sedan satte jag spjärn med en fot för att sedan skruva fast skivan på plats. Just den här skivan tog mig en timme att få på plats. Fyra gånger sågade jag till den och bar upp den på byggnadsställningen innan den äntligen passade...

...under samma tidsperiod, en timme, roade sig Hasse med denna råspontlucka. Detta ledde till att vi bildade en klubb för idioter. Den har två medlemmar. Hasse och jag.

 

Leika? Ja, hon hittade skugga och sov.

 

Gipsskivor bör förvaras liggande och torrt. Den här skivan har stått lutad mot en vägg utomhus i regn. Jag lade in den på golvet i morse och min plan är att den skall räta ut sig.Skivan var mycket mer böjd när den hamnade på golvet denna bild är tagen 6 timmar senare. Skulle den inte vara rak i morgon då tänker jag skvätta lite vatten på den. Min plan är då att den blir fuktig och lägger sig snällt på golvet.

 

Här har Hasse kommit lite längre på mittskeppets tak.

 

Jag sitter i godan ro på byggnadsställningen och skruvar fast mina gipsskivor. Vad händer då? Jo, Hasse kommer spankulerande på kvällskvisten i sällskap med en takstol. Det tar tydligen aldrig slut på dessa takstolar.

 

Med lite hjälp från mig lyftes takstolen upp och är här nästan på plats. Den skall hjälpa till med takmötet som blir morgondagens dilemma.

Vid eftermiddagskaffet kom Leika. Hon lade sig i närheten av oss, placerade sin ena framtass över huvudet, somnade och snarkade belåtet. Varje gång vi får besök blir hon glad. Alla besökare uppvaktas med en pinne, en viftande svans och bedjande ögon. De säger:"Snälla, lek med mig! Jag har världens tråkigaste husse och matte. De bara bygger på min hundkoja hela dagarna och leker aldrig med mig."

 

Här är jag äntligen i mål med min halva gavel. Jag avslutade arbetet med att tejpa vissa av kanterna med polkagristejpen. Det är den effektivaste tejp jag någonsin har träffat på. Fingrarna måste man verkligen hålla i styr för tejpen häftar fast rejält. Vår köksritare som i grunden är snickare tittade förbi när jag tejpade det sista. Ett kärt besök för oss då vi hade en del frågor som han tålmodigt och pedagogiskt svarade på. Det bästa för min del var när han tittade på mig och frågade om jag kapade gipsskivorna med sänksågen. Jo, det gjorde jag. Han frågade om jag inte hade en mattkniv. Jo, det hade jag. Sedan visade han mig hur jag enkelt kan skära skivorna och sedan knäcka dem. Nu har jag blivit enormt duktig på att köra sänksåg, i framtiden kommer jag att spara massor av tid när jag skär gipsskivorna i stället för att såga dem... Efter en timme bad han om ursäkt för att han stannat så länge och sinkat oss i arbetet. Tänk vad fel han hade där! Vi höll på att skilja av för dagen när han dök upp. Dessutom besvarade han alla våra frågor. Han sinkade oss inte, tvärtom, han hjälpte oss en hel del, precis som vanligt.