Övergivna

Vi blev övergivna idag. Vid lunchtiden åkte ungdomarna ifrån oss. Innan de åkte hann de med ett par timmar på bygget. Här syns My som byter ut skruvar. Den arbetsgivare som i framtiden anställer henne kan skatta sig lycklig. Hon arbetar både snabbt och effektivt. Under arbetets gång underhåller hon sina arbetskamrater med intressanta anekdoter. Det rör sig om vitt skilda ämnen till exempel hur länge en kackerlacka kan leva utan huvud och att de har hjärna på olika ställen i kroppen.

 

Jag började att sätta gipsskivor på gaveln under taket idag. Då var det bra att ha fötter. Gipsskivan fick balansera på den undre gipsskivan och sedan satte jag spjärn med en fot för att sedan skruva fast skivan på plats. Just den här skivan tog mig en timme att få på plats. Fyra gånger sågade jag till den och bar upp den på byggnadsställningen innan den äntligen passade...

...under samma tidsperiod, en timme, roade sig Hasse med denna råspontlucka. Detta ledde till att vi bildade en klubb för idioter. Den har två medlemmar. Hasse och jag.

 

Leika? Ja, hon hittade skugga och sov.

 

Gipsskivor bör förvaras liggande och torrt. Den här skivan har stått lutad mot en vägg utomhus i regn. Jag lade in den på golvet i morse och min plan är att den skall räta ut sig.Skivan var mycket mer böjd när den hamnade på golvet denna bild är tagen 6 timmar senare. Skulle den inte vara rak i morgon då tänker jag skvätta lite vatten på den. Min plan är då att den blir fuktig och lägger sig snällt på golvet.

 

Här har Hasse kommit lite längre på mittskeppets tak.

 

Jag sitter i godan ro på byggnadsställningen och skruvar fast mina gipsskivor. Vad händer då? Jo, Hasse kommer spankulerande på kvällskvisten i sällskap med en takstol. Det tar tydligen aldrig slut på dessa takstolar.

 

Med lite hjälp från mig lyftes takstolen upp och är här nästan på plats. Den skall hjälpa till med takmötet som blir morgondagens dilemma.

Vid eftermiddagskaffet kom Leika. Hon lade sig i närheten av oss, placerade sin ena framtass över huvudet, somnade och snarkade belåtet. Varje gång vi får besök blir hon glad. Alla besökare uppvaktas med en pinne, en viftande svans och bedjande ögon. De säger:"Snälla, lek med mig! Jag har världens tråkigaste husse och matte. De bara bygger på min hundkoja hela dagarna och leker aldrig med mig."

 

Här är jag äntligen i mål med min halva gavel. Jag avslutade arbetet med att tejpa vissa av kanterna med polkagristejpen. Det är den effektivaste tejp jag någonsin har träffat på. Fingrarna måste man verkligen hålla i styr för tejpen häftar fast rejält. Vår köksritare som i grunden är snickare tittade förbi när jag tejpade det sista. Ett kärt besök för oss då vi hade en del frågor som han tålmodigt och pedagogiskt svarade på. Det bästa för min del var när han tittade på mig och frågade om jag kapade gipsskivorna med sänksågen. Jo, det gjorde jag. Han frågade om jag inte hade en mattkniv. Jo, det hade jag. Sedan visade han mig hur jag enkelt kan skära skivorna och sedan knäcka dem. Nu har jag blivit enormt duktig på att köra sänksåg, i framtiden kommer jag att spara massor av tid när jag skär gipsskivorna i stället för att såga dem... Efter en timme bad han om ursäkt för att han stannat så länge och sinkat oss i arbetet. Tänk vad fel han hade där! Vi höll på att skilja av för dagen när han dök upp. Dessutom besvarade han alla våra frågor. Han sinkade oss inte, tvärtom, han hjälpte oss en hel del, precis som vanligt.