En lyckad kupp

I morse gjorde jag en lyckad kupp. Jag hade ställt fram väckningen en hel timme. Vi gick snällt upp och kom igång en timme tidigare.

Pappas gamla bergssprängare är vår byggradio. Det är oerhört bra ljud i den.

 

 

 

Här har vi påbörjat nästa tak. Inte helt lätt då vi inte har någon byggnadsställning i anslutning till detta tak. Dessutom saknas den snälla vippen. Hasse och jag hjälptes åt till en början. Sedan jobbade han på själv med taket.

 

Här har han kommit en bit till.

 

 

Volia! Här är han klar med all råspont, vilken kille!

 

 

Min kollega och dotter har legat för ankar ett par dagar. En elak sommarförkylning fick henne att gå ner för räkning. Idag var hon åter på benen. Vi satte gips.

 

 

Satte gips.

 

 

Satte gips. Här syns även ett gäng takpannor som har kommit lite närmare taket. Vi väntar lite med att lägga dem på taket.

 

 

Noah och Jossan såg ut som två smurfer. Jag döpte den till Bygg-Smurfen och Bygg-Smurfan. De slet hårt med några av de 13,5 ton takpannor som skall upp på taket. Jag kan tänka mig att de kunde identifiera sig med slavarna i Egypten som bar stenblock till pyramiderna. De utförde ett enormt jobb! Tungt och slitigt. Undra vem författaren syftar på, smurferna eller slavarna...

 

 

Leika testade skottkärran.

 

 

Den här hinken har överlevt sig själv. Troligtvis är den inköpt på 70-talet och fungerade många år som vattenhink i sommarstugan. Mina föräldrar drog in vatten i början av 80-talet och hinken fick då flytta ut i trädgården som bevattningskärl. På sin ålders höst perforerades botten på hinken och den fick bli odlingshink åt diverse tomatplantor. För två år sedan beslutade min mamma att den skulle slängas, hon gillar att slänga saker. Jag lyckades lägga vantarna på den och nu fungerar den utmärkt att samla spillvirke i. Hålen i botten är perfekta när det regnar då hinken inte samlar vatten och spillvirket blir inte vått.