Sveriges mest efterlängtade långtradare

Här har vi den. Jag törs säga att det här har varit Sveriges mest efterlängtade långtradare. Hur många år vi har väntat vet jag inte längre men det är minst tre år. I morse kom den! Nej, jag är inte någon anhängare av ordspråket: "Den som väntar på någonting gott väntar aldrig för länge."

 

 

Tack och lov levererades inte hela huset. I denna första sändning kom bara själva skalet. Fönster, dörrar, takpannor, vitvaror och kök kommer senare. Ingen är mer tacksam över detta än jag. Visserligen har jag i många år längtat och drömt om husets ankomst. Dock var jag nog inte förberedd på vad det innebär att lossa en långtadare. Det är toppen att vara två personer som tar emot. En som prickar av allt och en som bestämmer var allt ska stå. Nu skulle jag köra en pallgroda, för första gånger i hela mitt liv, bestämma var allting skulle placeras och dessutom pricka av alla kollin. Visserligen är jag en person som är van vid att hålla många bollar i luften och dessutom trivs med det. Men...

 

 

 Jag mötte min överman i denna pallgroda. Vi var inte kompatibla för fem öre. Till all lycka var lossaren en man med stort tålamod och chauffören en ängel. Han tog över pallgrodan och körde den i stortsett med vänster lillfinger. Det såg ut som en dans. Härligt med proffs i aktion!

 

Nu är nästan allt insvept i presenningar. Takstolarna väntar på att få en ställning innan även de täcks. Denna detalj tänkte jag med varm hand överlåta till sambon när han kommer hem. Det är även oerhört bra att vara två personer när allt ska svepas in i presenningar särskilt om det blåser... Sa jag att det blåste idag? Jo. Det gick bra ändå. Ganska snart lärde jag mig att utnyttja vinden till min fördel och på så sätt var vi nästan två stycken som hjälptes åt, eller...? Dessutom upptäckte jag att en presenning inte kan vara för stor. Jag ritade upp en provisorisk karta över var de olika paketen har hamnat då det är lite svårt att se vad som är vad nu när det är täckt. I kväll kommer vi att tillsammans gå igenom exakt var allting finns för att kunna angripa rätt paket i rätt ordning.

 

Leika har idag utsett mig till Sveriges i särklass tråkigaste matte. Hon försökte flera gånger locka ut mig på långpromenad och jag ägnade mig bara åt mina huspaket. Jag hoppas att hon inte förstår att detta bara är början. Det kommer att bli många och långa dagar på bygget framöver. Någonting som jag och Husse ser fram emot. Vi gillar att ha olika projekt på gång som vi går och pillar och petar med. Nu har vi ett riktigt stort gemensamt projekt. Vår byggsemester kan börja!